50 Kurt Grönfors från ansvar.33 Men hur är detta möjligt, eftersom den mjukare tolkningen av exculpationstemat kunde antas som det rimligare tolkningsalternativet? Förklaringen måste vara den, att den krävda aktsamhetsstandarden sätts så högt på detta livsområde, där riskerna för liv och egendom är så stora samt en långt driven teknologi, handhavd av specialister, pressar fram en mycket hög grad av skicklighet hos transportören och hans folk. Regeln verkar därför praktiskt nära nog på samma sätt som en regel om strikt ansvar med undantag för force majeure, trots att den principiella utgångspunkten är en helt annan. Presumtionsansvaret kan alltså genom exculpationstemats skärpning fås att mer eller mindre överensstämma med det strikta ansvaret med undantag för force majeure. Å andra sidan visar den först omtalade tolkningen av CMR-formeln i riktning mot presumtionsansvaret att närmandet kan gå i motsatt riktning. Utgångspunkterna må vara principiellt åtskilda, det praktiska resultatet kan bli detsamma eller åtminstone nära överensstämmande. Mot denna överensstämmelse 1 omfattning svarar, att de båda olika rättspolitiska motiveringarna i själva verket bör kunna föras tillbaka på samma grundtanke, nämligen att transportören ansvarar för sådant som faller inom hans inflytandesfär men däremot inte för skador som uppkommer på grund av utifrån kommande omständigheter {force majeure). Det återstår då en fråga att besvara, nämligen hur två regler med olika utgångspunkt kan befinnas leda till så likartade resultat. Svaret är, att båda reglerna beskriver samma sak, men från var sin utgångspunkt. Force majeure-xe^e\n är en negativ regel som talar om vilka fall som ligger utom ramen för ansvaret, nämligen de där skadan uppkommit på grund av omständighet som transportören inte råder över. Presumtionsregeln är en positiv regel, som talar om vilka fall som ansvaret omsluter, nämligen de där skadan uppkommit på grund av bristande aktsamhet av transportören eller hans folk, allt omständigheter somtransportören råder över.^^ Typiskt är det då fråga om att den skadelidande på något sätt varit grovt medvållande till sin skada. Exempel erbjuder avgöranden som Dame Fratani-Basseler v. Air France (Cour d’Appel d’Aix-en-Provence), Rev. fr. de droit aérien 1968 s. 201 (den under embarkering i trappan ramlande damen ansågs själv troligen ha varit medvållande på grund av sina extremt höga och smala klackar), och Dame Embs v. Air France (Tribunal de Grande Instance de Paris), ib. 1969 s. 325 (passagerare begår självmord genom att öppna dörren och kasta sig ut under pågående flygning). Det har sagts, att för en lyckad exculpation under Warszawakonventionen krävs, att skadan visas ha orsakats av »a bolt of lightning, the unpreventable act of a maniac, an enemy attack or the like», Knauth i Journal of air law and commerce 1947 s. 45. Denna tanke har jag närmare utvecklat i Successiva transporter s. 43—50.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=