Sjötransportörens ansvar 49 bevismaterialet, eftersomhan har godset omhand: den faktiska godsvården medför presumtionsansvar, liksom vid andra avtal där vården väsentlig del av kontraktet, främst det transportavtalet närliggande depositionsavtalet. Detta resonemang förefaller övertygande vila på en rimlig rättspolitisk tankegång. I förhållande till strikt ansvar erkänns ju culpaansvaret, även sådant med omvänd bevisbörda, vara mildare, men det underliggande resonemanget motiverar denna mildare utformning. Svårigheterna att förfoga över bevismaterialet leder till en omvändning av bevisbördan, inte till en förändrad utformning av rekvisiten för ansvarets inträde. Det underliga är bara, att texten ingenstans talar om aktsamhet, underlåtenhet att iaktta aktsamhet eller vållande. Transportören sägs tvärtomskola vidta alla nödvändiga skadeförebyggande åtgärder. Skall man ta detta uttryckssätt på orden, innebär detta att man för ansvarsbefrielse måste kräva, att transportören på ett tillfredsställande sätt lyckats styrka sig ha vidtagit alla åtgärder för att hindra skadan i förhållande till varje tänkbar, låt vara aldrig så avlägsen skadeorsak. Hur skall han någonsin lyckats med detta, annat än då han kan styrka att skadan helt berott på omständigheter alldeles utanför hans inflytande, force majeure} Men det är klart, att utformningen av exculpationstemat kan göras mildare, nämligen om man läser texten som om det stod »took all reasonable and necessary measures to avoid the damage». Man nöjer sig då med ett urval av de mera sannolika skadeorsakerna och prövar transportörens uppträdande i förhållande till dessa orsaker. Då kommer man onekligen närmare vad som i skadeståndsrätten brukar betecknas som en aktsamhetsprövning eller aktsamhetsbedömning. Med tanke på att vi vet att konventlonsskrlvarna baserade sig på principen om presumtionsansvar är den sistnämnda lösningen den rimligaste tolkningsvarianten, trots att texten — märkligt nog —inte ger någon anvisning på en sådan mjukare utformning. De båda reglerna vilar, med detta betraktelsesätt, på två principiellt klart åtskilda baser, den ena på det strikta ansvarets, den andra på culpaansvarets. De underliggande rättspolitiska motiveringarna följer också helt olika mönster. Något av en avgrund har alltså öppnat sig för den, som anser det lämpligt med så enhetliga ansvarsregler som möjligt på transporträttens hela område. När nu en sådan mildare regel om presumtionsansvar tillämpas på luftfartens skadesituatloner, vilket resultat blir det härav? Detta kan man lätt mäta genom en undersökning av den internationella judikaturen på Warszawakonventionens område. Det finns ett ytterst ringa antal fall där lufttransportören verkligen har lyckats exculpera sig och följaktligen gått fri utgor en
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=