Sjötransportörens ansvar börda för att skadan inte har uppkommit inom hans arbetsområde i fall av risk för sammanblandning av olika kollind® I den här diskuterade situationen har skadan i själva verket orsakats av transportkunden själv och inte av transportörens handlande eller underlåtenhet (annorlunda om emballaget varit sådant att transportören borde ha nekat transport i föreliggande skick eller åtminstone ha vidtagit förbättringsåtgärder på transportkundens bekostnad). De två första undantagen är därför i själva verket konsekvenser av grundläggande regler för vad transportöransvaret skall omfatta. Tekniken att omformulera dem som sekundära regler rörande undantag från ett eljest större ansvar kan t.o.m. betraktas som en smula vilseledande men avser naturligtvis att innebära ett klargörande. Den gamla enkla regeln i 1667 års sjölag skiljer sig inte till resultatet från common c<2rner-ansvaret genom att där motsvarigheten till de båda behandlade »undantagen» saknas. Det tredje undantaget motsvarar den enda reservationen i 1667 års sjölag till det strikta ansvaret, nämligen för fall av /orce majeure. Den gamla engelska regeln och den gamla svenska regeln kan därför sägas i stort sett överensstämma. De ger uttryck för vad jag skulle vilja kalla ett »äkta» eller »ursprungligt» transportöransvar. Detta kan också beskrivas så, att transportören ansvarar fullt strikt i den meningen att han skall ersätta vad som på bestämmelseorten avviker från det skick han på avsändningsorten mottog godset i, förutsatt att uppkommen förlust, minskning eller skada ligger inom hans inflytandesfär, m.a.o. inom ramen för vad han kan påverka. Sådant som faller utanför denna ram — vad som kan kallas force majeure —ansvarar han däremot inte för. 41 4. Det »äkta» transportöransvaret Mönstret för detta »äkta» transportöransvar är tydligen enkelt. Till detsamma hör också att rättsregeln är dispositiv — tvingande rätt i modern mening slår på allvar igenom först under 1800-talet.Man kan undra hur regeln har verkat under den tid den tillämpades. Detta vet man dessvärre ganska litet om. Bristen på domstolsavgöranden, varigenom den praktiska tillämpningen kan studeras, är påtaglig. Särskilt gäller detta Sverige under slutet av 1600-talet och hela 1700-talet. En förklaring härtill kan vara, att sjörättsprocessen under denna tid uppvisar så många förändringar i forumoch instansordning, att vi har svårt att få tag i arkivaliskt material —delSe härom det bland sjörättsjurister välbekanta avgörandet Perssons lådor NJA 1962 s. 770. Se t.ex. Grönfors i Festskrift till Håkan Nial (Stockholm 1966) s. 204, omtryckt i Transporträttsliga studier (Gbg 1975) s. 134.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=