Sjötransportörens ansvar den ger en rationellt godtagbar motivering till regelns utformning. Jämförd med min egen förut angivna förklaringsmodell är den mera komplicerad genomatt den blandar in bevispröblemen som avgörande för den materiella regelns utformning. Jag nöjde mig med att fastslå utgångspunkten, att godset skall lämnas ut av transportören i mottagningsorten i samma skick som det mottagits i avsändningsorten; varje avvikelse från detta skick drabbar transportören utom för det fall, att avvikelsen förorsakats av en omständighet utanför transportörens inflytandesfär. Båda dessa förklaringsmodeller är säkert typiska för den rättsmiljö, i vilka de uppkommit. Under det liberala 1800-talet ägnade man sig mycket åt rättsliga nyanseringar med subjektiva rekvisit och bevisregler, I vår tid vill man ofta däremot så långt möjligt arbeta med »objektivt» fastställbara rekvisit. Det saknas skäl att driva denna analys längre i detta sammanhang. Fortsättningsvis får jag flera gånger tillfälle att återkomma till frågan om transportöransvarets rättspolitiska motivering. 39 3. Det engelska common carrier-ansvaret Den engelska rättens ansvar för anförtrott gods, bailment, har i grunden samma struktur. Det är omdebatterat, omdetta ansvar hämtade sin förebild från den romerska rättens recepfww-ansvar eller var en originell skapelse för den engelska rätten.Den typen av diskussion känner vi igen från åtskilliga sammanhang —det nationella rättsarvet är ursprungligt och originellt resp. är i själva verket hämtat från något utländskt håll. Oavsett hur det förhåller sig härmed är det ett faktum, att den strikta ansvarsregeln fanns som förebild antingen i den romerska rätten sådan denna upptagits i holländsk rätt eller i den engelska rätten, där bailment-3.nsy3.ret blev den rättsfigur som lades till grund för common c^rrner-ansvaret. Det troliga är, med tanke på hur 1667 års sjölag tillkom, att den holländska rätten var förebild, men därmed uppkom en överensstämmelse med den engelska sjörätten, somju alltmera komatt dominera sjöfartens rättsregler och sålunda fick ökad betydelse. Det engelska common c<jmer-ansvaret, vilket alltjämt gäller i sådana transportsammanhang där särlagstiftning inte har införts (vilket emellertid har skett för flertalet praktiska fall), har närmare besett följande utDetta senare alternativ hävdades energiskt av den berömde amerikanske juristen Oliver Wendell Holmes i hans beundrade bok The common law (Boston 1881) s. 130— 162. Boken finns utg. i omtryck 1963 av The Belknap Press of Harvard University Press (Cambr. Mass.)
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=