Kurt Grönfors 34 2. 1667 års sjölag Som utgångspunkt väljer jag den första svenska lagregleringen i nyare rätt av sjötransportörens ansvar. I 1665 års förslag till sjölag ingår följande regel omskada på transporterat gods i andra balken 29 artikeln: »Lider något gods någon skada, eller förminskas inom skeppsbord med skepparens eller hans skeppsfolks förvållande; skall skepparen vara skyldig att betala köpmannen samma skada efter det pris och värde, som det hade kunnat å den ort och dag gälla, som det var ämnat att utlossa, njute däremot sin frakt. Men omsådant gods rinner ut, smälter bort, förstörs eller fördärvas utan skepparens, eller någon hans skeppsfolks vållande; vare då köpmannens skada, allenast må köpmannen, när han lossar godset utur skeppet, klappa tre gånger på faten, eller tunnorna, och sedan låta hissa dem ut, samt betala skepparen hans fulla frakt därför, eller överlåta godset till skepparen i stället för hans frakt.» Ansvaret är här utformat som en vanlig regel om ansvar för culpa i kontraktsförhållanden, en regel som vi känner igen från många kontraktstyper. I 1667 års sjölag, sådan denna slutligen lyder, har motsvarande bestämmelse upptagits i skeppslegobalkens 15 kap., som fått en alldeles annan lydelse: »Evad det är, som man antingen till skepparen själv, eller någon av hans skeppsfolk som därtill av skepparen kan vara satt och förordnad, överlevererar, i skeppet inlasta, eller å brygga och orten där skeppet lastas, nederlägga till att antagas, överföras och beställas, sådant är skepparen skyldig, vid väl överstånden resa, åt sin rätte man oskatt och färdigt att tillställa låta, med mindre någon skada genom storm eller annor olycka, utan skepparens eller hans folks vållande, åkommen vore. Gör skepparen detta intet, vare då förbunden till att betala allt efter fulla värde; dock må man för sådant först låta angripa skepparen själv och all hans egendom, men där det ej tillräckte, då söka det ut av själva skeppet och dess redskap.» Transportören bär nu ansvar för all skada på godset utom sådan, som uppkommit genom »storm eller annan olycka», om inte skepparen exempelvis bort kunna uppskjuta avseglingen och därmed försumligt utsatt sig för risken. Med »olycka» åsyftas utifrån kommande händelser av stor omfattning som transportören inte har kunnat förutse och ej heller förebygga, m.a.o. vad vi numera brukar beteckna med termen force majeure — låt vara att gränserna för detta begrepp ibland dras snävare (exempelvis i modern svensk rätt) och ibland vidare (t.ex. i viss tysk doktrin). För modern uppfattning behöver det inte röra sig om naturkatastrofer och
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=