Lotsens uppgifter och ansvar grundade på sjömilitära förhållanden, nämligen skyldigheten att noga hemlighålla lotslederna, särskilt de »extraordinära». Den första nya författningen om lotsens straffrättsliga ansvar är tit. XVIII, p. 119 i 1685 års sjöartiklar, som ger en så klar bild av de stränga sjömilitära kraven på lotsarna att den här må citeras:: Styrman af stor oachtsamhet och försummelse på Klippa eller Grund, försättiandes således Cronones Skepp eller Fahrkoster, miste Lifwet; I ther af sådant pålöpande en sådan Fahrkost tager märckelig skada, dock likwäl blifwer behållen, ersättie skadan, som af slikt hans wållande timmade, och springe tre gånger Råhn, orkar han ey upfylla och betala skadan, gånge två gånger under kiölen, giör någon Lotsman thet, straffes som sagt är; och efter ett sådant ansvar åligger Styr- och Lotzman, så måste ingen Officerare hindra themat giöra sin tienst, eller falla themi Embetet, med mindre han ögonskenligen såge Styr- eller Lotzmannen irra och fara wilse, och sjelf wil på samma sätt som Styr- eller Lotzmannen i all widrig händelse wara responsabel.» Som synes var lotsens makt stor —men hans ansvar var också därefter. Att han vid tjänsteförsummelse straffades med de för den sjömilitära straffrätten typiska straffen »springa rå» eller »kölhalning» berodde naturligtvis på att han vid tjänst på krigsfartyg lydde under sjöartiklarna. Lotsväsendets fortsatta utbyggnad och alltmer utförliga reglering synes ha följt tätt i spåren på Karl XI :s omfattande sjömilitära upprustning. Som bekant hade konungen, vis av skadan från det danska krigets inledningsskede, år 1680 börjat bygga den nya flottbasen Karlskrona och beflitade sig energiskt omörlogsflottan. Dessa ansträngningar nådde också lotsväsendet. Från år 1687 finns ett kungligt plakat:^® »hwarefter Styr- och Lotzmän uti Skärgårdarne sig rätta skole». I detta förbjudes vid höga böter andra än amiralitetskollegiets lotsar att utföra lotsning »i skärgårdarna» där särskilt farlederna till och ifrån Stockholm, Dalarö och Sandhamn omnämnes. Ett särskilt förbud riktas till »skeppare på Swenske Kopfardie eller fremmande Skepp och Fahrkoster att icke allenast intet segla ut och inn här i skären utan Lotz, utan ock inge andre antaga till Lotzning än de Lotzmän, som i skären boende och å Wåre wägnar af Wårt Ammiralitets Collegio der til förordnade och edsworne äre eller blifwe.» I samma förordning gavs de första kända bestämmelserna omberäkningsgrunderna för de lotspenningar, som lotsen hade att uppbära. Beloppen anknöts, betecknande nog, till skeppens djupgående. Därom sades beträffande Stockholms skärgård inomLandsort att lotsarna för varje skepp eller farkost, »som ligger tolf fot diupt och der under, betales i Lotzpenningar A. A. VON Stiernman: Samling utaf Kongl. Bref . . . Befallning, IV, 1760, s. 845. (Kongl. Majtts Placat hwarefter Styr- och Lotzmän uti Skärgårdarne sig rätta skole. 2/3 1687.) 17 »Löper någon
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=