Lotsens uppgifter och ansvar 13 Visby sjörätt har långt mildare regler: »Är det någon, det vare styrman eller lots (leytszage) eller båtsman, som antager tjänst, och ej kan sin syssla; kan man därom överbevisa honom med två av dem, som äro inom bord, så skall han giva skepparen hans penningar (som han redan uppburit) åter, och därtill hälften så mycket somhan lovat honomtill lön.» Något spår av det hårda bargärningsförfarandet mot lotsen i Roles d’Oleron och Consolato del Mare finns inte vare sig i Visby stadslag eller Visby sjörätt. Men det är, som sagt, antagligt att reglerna om lotsens ansvar i MEStl. tillkommit under inflytande från en muntligt traderad gemensam västeuropeisk sedvanerätt. Skeppare och besättning hade rätt att kräva lotsens liv (i Roles d’Oleron rentav att tillgripa ett lynchningsförfarande) just därför att lotsen i båda fallen satt sitt huvud i pant på att han skulle föra fartyget till avtalad ort utan skada.^"^ Det är alltså med all sannolikhet ytterst från den västeuropeiska sjörättens högmedeltida sedvanerätt, som livsstraffet för lotsen i 1667 års sjölag härleder sig, och som besättningen har rätt att utkräva. Men straffet är inte längre en sanktion för visad inkompetens utan för avsiktlig illgärning. I detta sammanhang är det anledning att ställa frågan hur långt tillbaka i tiden man överhuvudtaget kan leda ett speciellt straffansvar för lotsar. Vi har inget material därom från antik sjörätt beträffande lotsar.^^ Det är för den delen mindre troligt att lotsar under medeltiden var av samma betydelse i Medelhavet, som i Atlanten, Nordsjön och Östersjön. Riskerna för okända stengrund var mindre efter Medelhavets ofta djupa kuster och hamninlopp, där dessutom tidvattnet och därmed tidvattenströmmarnas sandbankar ej utgjorde större fara.-® Det är möjligt att Atlantens och Nordsjöns lotsar i Medelhavet snarast motsvarades av permanent anställda styrmän.-' sedvanerätt som låg bakom nämnda källor finns i den sicilianska staden Tranis sjörättsstatuter från 1063. I dess artikel XXVIII återfinns regler om en matros nödvärnsrätt mot kaptenen, vilka har motsvarigheter i Roles d’Oleron och Consolate del Mare. Se närmare Pardessus, a.a., V s. 246. Visby Sjörätt 1:2. Se Schlyter, a.a., VIII, s. 187. Reglerna är hämtade ur lybsk rätt, Pardessus, a.a., IV, s. 49 not 2. Jfr MEStl XIV; »hava de rätt att taga hans liv dock inför domstol, om sex vittnen finnas att han gjorde ett sådant avtal med skepparen och skeppsmännen. Roles d’Oleron. Art 25: »Et si il y a d’eux qui la prennent sur leur testes å conduire et amener, et s’ils la perdent et la perillent, si le mestre, ou ascun des mariners ou ascun des marchantz soit qui leur coupent les testes, ils ne sont pas tenuz å payer d’amendement». Pardessus, a.a., Bd II, s. 486, n (1). Hornborg, Segelsjöfarten, s. 2 f. Härpå tyder den spanska rättskällan från 1266 Partidas, som ger en utförlig framställning av kraven på lotsar (naucheres). Av dessa krav framgår att man syftade på permanent anställda styrmän. Även på dem var kraven stänga. Källan säger att om far-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=