Begrenset rederansvar 197 11-24 (2): Däremot, om en köpman ser, att hans gods, eller det som honom tillskickat och översänt är vore p.å resan genom varjehanda händelse, dock utan skepparens, eller skeppsfolkets vållande således till skada kommit, att han befruktar det intet vara sin fräckt värt, må han samme gods till skepparen överdraga och avstå, varandes för frakten fri. Antwerpen 1582: Item, so wanneer de Coopmanschap by den Schipper in sijn schip aenveert, soo verargert, quaet oft van soo kleynen prijse is oft wordt, dat den Coopman niet profijtelijck en dunekt deselve t’aenveerden, vermach die t’abandonneren, ende den Schipper laten voor den Vracht-loon, die hem daermede moet te vreden houden. En tilsvarende ulikhet i ordlyden kan konstateres når det gjelder kap. 12 § 3, sjolovforslaget av 1665 11-24 (3) og Grotius’ uttalelse, men om årsaken er at det også her er benyttet en annen kilde har jeg ikke kunnet klarlegge. Grotius: . . . insgelijks mag een Schipper die eenig goet for noot heeft verkogt volstaen met afstant van het Schip. 11-24 (3): I lika måtto skall ock en skeppare som igenom höga nöden förorsakas att försälja något gods, som hos honom inskeppat är, vara ursäktat, att han så väl som hans redare vara frie att icke betala samma gods, när han avstår sitt skepp till den samme som det bortsålde godset ägt haver. Som det fremgår presiserer sjolovsforslaget 11-24 (3) at også rederne blir fri for ansvar når skipet avståes. I sin endelige form i sjoloven kap. 12 § 3 er bestemmelsen dessuten utvidet til å omfatte også andre forhold enn salg av godset som kan medfore ansvar for skipsforeren. 8. Sjoloven kap. 12 § 4 lyder: Ty att ej böre fraktare och skeppare vidare till varandra vara forbundna, än den enes gods och den andres skepp räcka, med mindre annat dem emellan uttryckligen vore slutet, eller ock någonderas brott därtill kommer. Det lille ordet »Ty» indikerer at det egentlige grunnlag for de föregående abandonregler i §§ 2—3, var at fraktavtalen kun medforte et tinglig begrenset ansvar for så vel skipsforer som befrakter med mindre noe annet var avtalt. Denne sammenheng mellom skipsforerens og befrakterens ansvar fremgår også av överskriften til sjolovforslaget av 1665 11-24 som lyder: »Skepparen må innehålla aff kopmannsgodset, såsom och afstå sitt skepp i lijka måtto, som en köpman sitt gods.» For befrakterens vedkom- -■* Det samme gjelder uttalelsen hos Grotius l.c. s. 198.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=