Partrederiet i 1667 års sjölag och idag kvar, lades redan i 1667 års sjölag. Det är onekligen en mycket anmärkningsvärd och unik rättslig tradition som här spelas upp, i synnerhet när man betänker att de ekonomiska och sociala förhållandena i samhället hunnit förändras många gånger under perioden från medeltiden och fram till våra dagar. Det sagda lämnar underlag för att konstatera, att 1667 års sjölag står som en betydande milstolpe i svensk sjörätt och att lagen alltjämt har ett avsevärt intresse för den sjörättsliga forskningen. 173 3. Vartrederiets betydelse somföretagsform 3.1. Partrederiet under medeltiden Jag kommer därmed över till bakgrunden för min andra tes, nämligen att partrederiet alltjämt har framtiden för sig, och skall då något beröra partrederiets bakgrundshistoria som företagsform under medeltiden. Det är då angeläget att man har klart för sig att Sveriges handelssjöfart under denna tid nästan helt låg i händerna på utlänningar.^*’ Den handelsflotta som fanns var till antalet mycket fåtalig och decimerades ständigt under krigen, och dess ekonomiska betydelse var liten. Partrederiformen har säkerligen varit den gängse företagsformen.'*^ Inte ens Gustav Vasas regering och de insatser för uppryckning av handelssjöfarten som under denna tid gjordes kan sägas ha medfört någon ändring i de beskrivna förhållandena. Det är först under stormaktstiden som Sverige får en egen handelsflotta av någon betydelse. Partrederiet har alltsedan begynnelsen drivits i varierande organisationsformer, som varit anpassade till de ekonomiska och sociala förhållanden som förelegat för de i gemenskapen intresserade. Sjöfarten har alltid utgjort ett av de mera kapitalkrävande näringsfången och det är just kapitalanskaffningsproblemen som från början utgjort drivfjädern till att söka ett samgående i rederirörelse.■*“ Man vände sig till släktingar, vänner och grannar och inbjöd dem att delta i projektet mot inskjutande av arbete eller kapital. Vi finner här exempel på en mycket primitiv — om än ursprunglig —formav partrederi, som är starkt lokalt förankrad.*^ Samtliga delägare deltog på det ena eller andra sättet för projektets förverkligande och fanns representerade ombord när fartyget gjorde sina resor. Ofta medförde redarna egna varor på fartygets resor, en rätt som de tillhandlat sig genom sitt inträde som medredare. På detta sätt kom de att inta en dubbel funktion av delägare och köpmän. Se t.ex. Grimberg, Svenska folkets underbara öden, Band III (Sthm 1921) s. 223 f. ■** Heckscher, Sveriges ekonomiska historia från Gustav Vasa 1:2 (Sthlm 1935) s. 590. Se t.ex. Gerentz sist a.a. s. 57 och Heckscher a.a. s. 590 ff. Hasslöf a.a. s. 27 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=