172 Jan Sandström del mare upptagna som gällande rätt för i hansaområdet sysselsatta rederier. Vishy sjörätt har däremot spelat en liten roll som vägledare för den rättsliga regleringen av partrederiet.^® Omnämnandet av delägargemenskap i fartyg inskränker sig i den Visbyska sjörätten till en artikel,^® som endast uttrycker att den affärsdrivande befälhavaren {mestre) under resa inte har rätt att sälja fartyget vid medelbrist, men däremot att förpanta redskap och tillbehör. Inte heller den i Holland år 1407 redigerade Ordinancian synes ha haft någon särskild betydelse för utvecklingen av partrederiets rättsliga reglering. 2.4. Regleringen i 1667 års sjölag Efter denna genomgång av rättskällorna är det tid att återvända till 1667 års sjölag och dess reglering av partrederiförhållandena. I en uppställning över då aktuell lagtext, som jag låtit foga som bilaga härtill,^® har jag till vänster om den centrala texten låtit ange de rättskällor, som enligt det de Moucheronska förslaget från år 1665 utgör lagtextens förebilder.^® Till höger om texten har jag i mån av intresse identifierat motsvarande stadganden i den nu gällande lagstiftningen. Man finner att i de avseenden som här är ifråga, den hanseatiska sjörätten i stor utsträckning har utnyttjats som förebild till de i 1667 års sjölag upptagna reglerna. Man lägger också märke till att den ombordvarande skepparen vid tiden för lagens tillkomst intar en dominerande ställning som företrädare för rederiet samt att hans redovisningsåtgärder och rättsliga ställning blivit föremål för en relativt ingående behandling. De funktioner, varom här talas, har i dagens rederiförhållanden övertagits av huvudredaren, vartill kommer att skepparen/befälhavaren numera icke har någon funktion somlastägarens kommersiella ombud. Den väsentliga iakttagelsen är emellertid, att de grunddrag och karaktäristika som är förknippade med partrederiet som bolagsform och som jag tidigare skisserat med utgångspunkt i den nu gällande lagstiftningen, i allt väsentligt återfinns utbildade redan i 1667 års sjölag. Man återfinner t.ex. den för gemenskapen utmärkande ändamålsbestämnlngen till ett visst fartyg, det personliga men delade ansvaret för delägarna, delägarnas tillskottsplikt och deras fria förfoganderätt till andelen. Det sagda innebär, att den legala grunden för det ålderdomliga rättsinstitut, som än idag lever Pardessus a.a. I s. 463 ff. »6 Art 15. Pardessus a.a. IVs. 29 ff. Se nedan s. 177 ff. Jfr Holmbäck, Studier i äldre sjörätt (Uppsala 1926) s. 4.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=