Partrederiet i 1667 års sjölag och idag I övriga Nordeuropa dominerade beträffande partrederiförhållanden Art 60 i Liibecks stadslag från år 1240.“® Denna lagsamling hade dock påverkan på omkringliggande handels- och sjöfartscentra, enkannerligen Hamburg som år 1292 fastställde den första i Tyskland för sjöfarande borgare gällande sjörätten.Dess artiklar 24 och 25, som innehöll särföreskrifter för rederiverksamhet, representerar det äldsta arvet från den hanseatiska tiden.De båda artiklarna erhöll en vidsträckt betydelse både i tid och rumoch ännu 200 år senare finner man dem återupprepade i den av romerskträttsligt inflytande genomsyrade Hamburger Stadtrecht från 1497. Samma artiklar går sedan oförändrade över i Hamburg Statuterna från 1603 och på detta grundlag blir de gällande ända tills antagandet av den nya sjörätten inom ramen för den allmänna tyska Handelsgesetzbuch. överhuvudtaget får denna Hamburgs sjörätt från 1292 innehållande de båda artiklarna om partrederi en stor genomslagskraft i de tyska hansestäderna.-® En särskilt stor utbredning fick framför allt artikel 25, som handlar om utlösande av partredare, i nordligaste Europa och den införlivades med Rostocks stadsrätt och den preussiska landsrätten från år 1620®® samt vann ävenledes inträde i Frederick den andres sjörätt från år 1561 och härifrån i Christian den femtes lag från år 1683,®® som också sedan år 1687 blev gällande rätt i Norge. Den geografiska föreningen för de nämnda artiklarna är också symptomatisk för utbredningen av hanseatisk bolagsrätt överhuvud. Framemot år 1300 är den tyska hansans sjötrafiksystem i allt väsentligt färdigutbildat och därmed börjar den hanseatiska bolagsrätten vinna ökat inflytande i framför allt Danmark och Sverige, men från 1400-talet sprider den sig också till kusterna i nord- och östersjöområdena från Briigge till Novgorod.®® Det är emellertid anmärkningsvärt att partrederiet under lång tid fick klara sig med en förhållandevis tunn och knapphändig reglering, som först fullständigades från mitten av 1400-talet och framåt genom de talrika Hansa-rezesserna, och då huvudsakligen inriktade sig på att ingående reglera rättsförhållandet mellan redarna och deras skeppare.®'* I detta sammanhang blev genom Hansa-rezesserna flera rättssatser från Consolato 171 ‘-® Pardf.ssus a.a. s. 400. Pardessus a.a. s. 537 ff. Ruhwedel a.a. s. 60. Ruhwedel a.a. s. 61. Pardessus a.a. s. 486. ■” Pardessus a.a. s. 84. Pardessus a.a. s. 279. Lehmann a.a. s. 293. Pardessus a.a. II s. 471 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=