Partrederiet i 1667 års sjölag och idag 2. Partrederiets rättsliga reglering 2.1. Gällande svensk reglering Om jag så återvänder till min nyligen presenterade första tes — nämligen den som gick ut på iakttagelsen att partrederiets rättsliga reglering i sina grunddrag lämnats oberörd trots att mer än trehundra år förflutit från tillkomsten av 1667 års sjölag —och uppehåller mig något vid den historiska utvecklingen av partrederiet från rättskällesynpunkt, vill jag först skissera partrederiets grunddrag, såsom de framträder i den nu gällande och reviderade sjölagen. Grundstadgandet är 40 § som föreskriver att partrederi föreligger om flera överenskommit att under delad ansvarighet gemensamt driva sjöfart med eget fartyg. Rederiet utgör alltså en ändamålsbestämning knuten till ett visst fartyg. Rederiet är ej ett självständigt rättssubjekt och borgenärerna är delägarnas, inte rederiets. Rederiet har alltså ingen egen förmögenhetsmassa, som är avskild från delägarnas. Fartyget och andra rederitillgångar ägs av delägarna i förhållande till vars och ens lott i fartyget. Delägarnas ansvarighet är alltså från början delad pro rate parte. Den ene delägarens andel kan inte tas i anspråk för rederigäld som belöper på den andre, om inte sådan ansvarighet föreligger på grund av åtagande eller annan omständighet som föranleder solidarisk ansvarighet. Den enskilde delägarens ansvarighet är ej begränsad till hans andel, utan han svarar för rederiets förbindelser med såväl andelen som sina övriga tillgångar. En ny partredare svarar ej för rederiförbindelser, som ingåtts innan han förvärvade sin andel. En helt annan sak är att han i sitt interna förhållande till medredarna är bunden av vad som gjorts och beslutats före hans inträde som delägare. En konsekvens av partrederiets ansvarskonstruktion är att en rederiborgenär, som saknar pant- eller retentionsrätt för sin fordran, inte kan ta fartyget i anspråk för fordringen under andra förutsättningar än att denna gäller mot samtliga delägare. Är så inte fallet, måste han hålla sig till de fartygsandelar vars ägare svarar för fordringen, dvs. för var sin del därav. Ett annat utmärkande drag för egendomsgemenskapen i partrederiet är delägarnas fortlöpande tillskottsplikt. Varje partredare skall sålunda bidra till driftsutgifterna i förhållande till sin andel. Tredskas han, äger medredare som pä grund härav tillskjutit för mycket rätt till avräkning på den försumlige medredarens utdelning och rätt till ränta. Beslut i partrederiets angelägenheter fattas vid allmänt sammanträde mellan delägarna. Omröstningsreglerna bygger på principen om enkel, relativ majoritet och röstetal beräknas efter storleken av andel. Redarens andel i fartyget är fritt överlåtbar, dock att medredare har rätt att inlösa andelen hos förvärvaren med undantag för förvärv vid 167
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=