Jan Sandström den tonnagemängd de representerar befinner sig i ett ständigt ökande. Man måste emellertid uppmärksamma att de rättspolitiska skälen härför icke är alldeles desamma som de, vilka under medeltiden motiverade samgåendet i partrederiets form. Med utgångspunkt i de båda omdömena om partrederiformen som jag nu berört — nämligen å ena sidan partrederiets ålderdomliga prägel och å andra sidan partrederiet som en påstått föråldrad bolagsform — skall jag försöka ge min syn på partrederiets utveckling i ett 300-årigt perspektiv. Min första tes är, att det på det lagmässiga planet varit en förhållandevis liten rörelse i fråga om partrederiets rättsliga ställning och dess mönster under den här aktuella tidsperioden och att vi därför idag strängt taget inte befinner oss särskilt långt ifrån den rättsliga miljö, som präglades av lagstiftaren vid utarbetandet av rättsliga normer för partrederiet i Redarebalken i 1667 års sjölag. Den tid som har förflutit och de förändrade samhällsförhållanden som inträtt från 1600-talets mitt till i dag, har alltså inte nämnvärt förmått rubba den juridiska utformning som institutet partrederi erhållit från allra första början. Min andra tes är att partrederiet alls icke har förlorat sin betydelse som en för sjöfartsnäringen nödvändig speciell associationsform. Tvärtom kan man konstatera ett ständigt ökat intresse för just denna företagsform och man bör då särskilt notera, att de rättspolitiska skälen för val av denna företagsform idag delvis är andra än de som gällde vid den tid då partrederiet registrerade sin toppnotering som gängse verksamhetsform. Jag vill därmed markera att man, när man i lagstiftningssammanhang strävar efter att uppnå fullständig systematisk juridisk enhetlighet, ickebör blunda för det starkt differentierade behov av olika företagsformer som finns och fortsättningsvis kommer att finnas under ständigt förändrade samhällsförhållanden. När partrederireglerna i 1891 års sjölag senast var föremål för revision, visade lagstiftaren prov på den varsamhet varmed man enligt mitt förmenande bör gå fram. Trots att man i upprepade fall kunde dra fram faktorer och också drog fram omständigheter som talade för att bolagsformen som rättslig figur betraktad borde inordnas under än det ena än det andra rättsinstitutet, lät man partrederiet behålla sin särprägel.® Partrederiet går ej och har aldrig gått att fullständigt inordna och få att systematiskt harmoniera med någon av de bolagsformer som efterhand kommit att accepteras mera allmängiltigt i näringsverksamheten. Många av de särskilda förhållanden inom sjöfartsnäringen, t.ex. kapitalbehovet och riskspridningen, som ursprungligen utgjorde skäl för ett samgående för företagssamhet i partrederiform gör sig gällande om än på annat sätt idag, vilket motiverar ett bibehållande av denna särskilda bolagsform. * Se Remiss till lagrådet den 26 april 1972 av lagförslag angående sjöpanträtt och skeppshypotek m.m. (Sthlm 1972) s. 174 ff. 166
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=