Hendrick de Moucherons bokauktionskatalog 1664 139 farandet och var principiellt negativt till att K.Mt med ett dylikt plakat ägnade sig åt en detaljreglering av ett förfarande, som rimligen borde regleras av överståthållaren i Stockholm och magistraten i Stockholm. Reglerna omfattade ju endast förhållandena i Stockholm och användandet av auktionsförfarandet helt beroende av envars fria vilja »dhe dher hafwa lust sigh af dhetta uthroop att betiena». Visserligen delade kollegiet uppfattningen att auktionsförfarandet befordrade »commerciernas frija lopp och borgarens kredit», och att detta var ett utmärkt sätt för kreditorn att erhålla »prompte betahlning» av det exekutivt erhållna godset. Men med tanke på de internationella handelsrelationerna var det dock nödvändigt att förfarandet användes med omdöme. En borgares kredit hos utländska köpmän skulle kunna skadas om det kom till deras kännedom, att borgarens egendom försålts på auktion och ej efter sitt värde. De som frivilligt lät sin egendom gå under klubban tvingades dölja sin identitet för att bibehålla sin kreditvärdighet, underströk kollegiet. Slutsatsen blev, att om K.Mt skulle acceptera lagstiftning på detta område, skulle det krävas av Generalfaktorikontoret att de använde förfarandet »mycket wahrligen och med största moderation», så att inte borgerskapets kredit utomlands helt och hållet skulle komma att förfalla genom lagstiftningen. Sådana dramatiska konsekvenser fick en särskild dimension vid beaktande av att författningen ifråga uppenbarligen förutsattes kunna antagas utan ständernas vetskap och samtycke. Också på ett annat område reagerade kollegiet. Kontoret ville taga en provision om 5 “/o av auktionerat gods, vilken vida översteg den procentsats som var bruklig i andra länder, och kollegiet menade att man borde kunna nöja sig med en lägre procentsats. Det var mer än kommerskollegium som hade anledning att rikta kritik mot Generalfaktorikontorets vida privilegium. Vid riksdagen 1664 klagade borgerskapet över att kontoret åsamkade dem men och skada (p. 7).'*® Uppenbarligen har förmyndarregeringen också tagit intryck av den växande kritiken och har i detta läge avstått från att utfärda några ytterligare auktionsregler till förmån för kontoret.Det kan också tolkas som en konsekvens av avsaknaden av nya auktionsregler att kontorets direktör Abraham van Eijk framförde klagomål inför magistraten i Stockholm den 17.10.1664 över att generalfaktorikontorets »ensamrätt» att utse mäklare och förrätta uthroop inte respekterades.^® Att van Eijks reaktion A. A. Sticrnman, a.a., Bd 2, Stockholm 1729, s. 1523. I Kungl. bibi. förvaras en protokollsvolym från Stockholms auktionskammare 1665, »Auction Boock öfwer (hwadh) som ähr auctionerat uthi Stoc(kholm) Ao 1665», vilken således visar att generalfaktorikontoret ej lyckats upprätthålla något auktionsmonopol. ■*** G. Utterström, a.a., SBL s. 540.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=