PiSKERÄTT I Norden 87 stora ödemarkerna och vattendragen. Urkunderna har sedan länge visats vara förfalskningar; Styffe kunde påvisa, att de byggde på en terminologi, som var 1500-talets, ej 1200-talets.^® Möjligen kan dock bakom förfalskningarna dölja sig något numera förlorat historiskt dokument av mera begränsad innebörd. Emellertid har på den gjorda förfalskningen åtskilliga anspråk från kronans sida byggts (se nedan s. 120), Den har ofta åberopats sombindande bevisning för en föreliggande regalrätt. Den åberopades t.ex. i instruktionerna för de s.k. kvarnkommissionerna 1697.^“ Regalrättsliga anspråk kunde vidare byggas på vad som ursprungligen varit eller torde ha varit en ren beskattningsrätt. Det låg i 1600-talets kameralistik en stark tendens att sammanblanda skatt med arrenderättsliga avgifter. Prestationer, som fiskarna haft att erlägga för rätten att fiska, tolkades likaledes som bevis för en kronans äganderätt till fiskena. Oklarheten om den rättsliga innebörden av dylika avgifter spelar ännu en avsevärd roll i den svenska debatten om fiskerättigheter, se t.ex. om laxfiskena A Torne älv, NJA 1967, s. 521; s. 525 f, (nedan s. 122). Av betydelse har även det svenska kungsådreinstitutet varit. Ursprungligen har detta varit begränsat till en skyldighet att låta en mittfåra i större vattendrag vara fri från hämmande bebyggelse och därmed farbar.'*^ Men med tiden från omkring år 1540 hävdade konungen, att kungsådran även var grund för olika ekonomiska anspråk. Rättshistoriskt sett lärer de grunder för ett kronans regale till fiske, som sålunda anförts, vara ohållbara. Åtskilliga kronofiskerier har emellertid kommit till stånd på denna, rättshistoriskt bräckliga grundval.'*^ Kronan upptog helt enkelt utan rättslig prövning det ena fisket efter det andra iunder rubriken krono i jordeböckerna. Vill man söka en rättsgrund härför torde denna endast kunna vara de regalrättsliga anspråk, som uttryckts i Helgeandsholmsbeslutet. Man kan säga, att ett fullt krigstillstånd under här åsyftad period rått mellan strandägarnas fiskerättsanspråk och kronan. Vad som hotade i Sverige var en utveckling, som skulle leda till över- ■'*® Se C. G. Styfi-e, Framställning av de s.k. grundregalernas uppkomst och tillämpning i Sverige intill slutet av 16 :e århundradet, med anledning av den uppdiktade berättelsen om ett riksdagsbeslut på Helgeandsholmen år 1282 (1864). (Se närmare A. Nordén, ■Östergötlands järnålder 1948) 2. Å. Holmbäck, Älvdalen, s. 145, 167; dens., Kvarnkommissionerna, bil. V, XIX, XXIV, XVII. Se även Selling, Kort Anvisning till Läns-Kammar-Werket (1802); Kammarkollcgium synes ännu i NJA 1951, s. 71 vilja hävda, att en muntlig tradition skulle ha kunnat föreligga om 1282 års beslut, även om själva aktstycket är en förfalskning! öm regalrätt till fiske, särskilt laxfiske, se även Vilkuna, a.a. s. 104 ff. Jfr A. Åström, Jordrätten i Sverige (1925) s. 182 ff. K. G. Westm.yn, Kungsådran i den svenska rätten under medeltiden (1927). Jfr Fiskevattensutredningen, SOU 1939:28, s. 32; Thulin, a.a. s. 49, 320 f. Se även C. Rothlieb, Om kronans fiskerier (1925).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=