Stig Jägerskiöld 3. Emellertid framträder även en tredje princip. Det är konungarnas regalrättsliga anspråk, som under denna period hävdades med allt större kraft. Slutpunkten för denna utveckling kunde blivit ett statsägt fiskerisystem av samma typ som utbildats i flera av kontinentens länder, såsom i det oss närliggande Ostpreussen.^^ Regalrättsliga anspråk —låt vara av skiftande innebörd —framträder tidigt i nordisk medeltid, i synnerhet i det danska riket.^^ De var uppenbart inspirerade av främmande rätt och avsåg, bland annat, allt som konungen ej upplåter åt annan och allt som är »res nullius».^® Denna feodalrättsliga grundprincip — som ännu präglar vissa delar av engelsk rättsordning —möter redan i Jyske lov III: 60.^’ För fiskets del blir i Danmark av vikt den nyssnämnda rätt till »Forstranden», somkonungarna hävdade och som kan avse även fiske, men även på en regalrättslig grund hävdad äganderätt till fjordar, sund och insjöar.^” Regalrättens främsta tid är emellertid 1600talet och 1700-talets första hälft.^® När den i teori och praxis vunnit sin fullkomning i de nordiska länderna hade den allmänt ideologiska utvecklingen emellertid redan gått i alldeles motsatt riktning. Upplysningstidens och den följande liberalismens läror var klart fientliga mot dessa kronans och kameralistikens anspråk. Regalrätten torde för fiskets del i Norden ha fått sin största betydelse i Sverige och Finland. På kontinenten dominerar den flerstädes utvecklingen. Den svenska konungamakten framställde anspråk på fisket i allmänhet eller på vissa särskilt värdefulla fisken. Resultatet härav utgör alltjämt ett viktigt element i fiskerätten. Regalrättsliga anspråk möter i Sverige egentligen först under Gustav I; säkerligen under de tyska rådgivarnas inflytande. Kravens innebörd är dock ej alltid klar. En utgångspunkt är anspråk på ödemarker och de stora vattendragen. Under Johan III gjordes en rättslig grund gällande, som blev av stor betydelse, nämligen det s.k. Helgeandsholmsbeslutet av år 1282, som 1587 presenterades konungen i två olika versioner. Enligt den senare av dessa skulle rikets ständer ha åt konungen överlämnat de 86 S. Kisch, a.a. Se t.ex. P. J. Jorgensen, Dansk Retshistorie 2 (1947). R. Hubner, Grundziige des deutschen Privatrechts (1930) s. 306; H. Meyer, Fischereirecht, Reallex. d. Germanischen Altertumskunde. Se t.ex. F. Stenton, The first Century of English Feudalism. Mourier, Forsog til en Oversigt over de Fiskeriet i Danmark vedrorende xldre og nyere Lovregler, Tidsskrift for Fiskeri 1868 ff. I alia de nordiska länderna lyckades konungamakten till en tid hävda regalrätt till pärlfiske, för Norges del bl.a. förordning 28 maj 1718, för Sveriges del se B. Ekeberg, Vattenregalet (1914), se 25 ff., i Danmark och Norge även till ostronfiske, se bl.a. förordning 10 juli 1770. I de tidigare danska provinserna kan fiskerätt grundas på äldre regalrätt avseende Lagan, Mörrumsån m.m., NJA 1906, s. 319; 1907 s. 257; 1920 A 230. 36 38
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=