Fiskerätt i Norden 83 senare bekräftats upprepade gånger, bl.a. i resolutionen på allmogens besvär den 28 juni 1731, § 57 (Modée, Publique handlingar 2, s. 889; se närmare SOU 1925: 19, s. 51 f.; jfr E. Schalling, Fiskeret i Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid).^® Starka bondeintressen föranledde dock krav på uteslutande fiskerätt utanför alla stränder, åtminstone på mindre djup. Vid 1720 års riksdag åberopade bönderna Hälsingelagens stadgande, att den som äger land äger strand, men förgäves. Konungen kunde då ännu avvisa så långt gående krav. I lagstiftningssammanhang framträder dock senare begreppet »landgrund» (1766 års fiskeristadga). På landgrundet vid havsstrand skulle strandens ägare ha uteslutande rätt till fiske. Allmänningsrätt Strandägarens rätt till fisket var emellertid begränsad därigenom, att vattnen ingalunda alltid var skiftade. I vad mån byns vatten skiftades efter byamål är för svensk rätts del ovisst. Utanför det vatten, som låg närmast byns strand, har i Sverige ofta bevarats ett för byn eller för socknen gemensamt vatten för notfiske, som behandlas sombysamfällighet eller i äldre rätt —sockenallmänning. Av annan innebörd är allmänningarna för de större enheter, som härad och land utgör. I den mån landområden — i Sverige — bevarats som allmänning har fisket på dessa stått fritt för den befolkning, för vilken allmänningen upprättats. I äldre tid uppfattades även havet understundomsomen allmänning, där fiskerätt förelåg för den nära bygdens innevånare. I Bohuslän ansåg man ännu under den första svenska tiden, att fastighetsägarna vid kusten kunde skattläggas för rätten att utnyttja havets allmänning. Motsvarande gjordes gällande i det ursprungligen danska Blekinge. Allmänningsbegreppet betydde i dessa fall, att andra än bygdens invånare utestängdes från fisket. Ursprungligen var en allmänning ett område, som ej behövde tas i anspråk vid den bofasta befolkningens organisation av brukningsdelar, se t.ex. om norsk rätt Frostatingslagen XIV 8, Magnus Lagabötes landslag VII 62. Allmänningar avsattes i stor omfattning. Allmänningsrätten utvecklades emellertid olika i Norge och Sverige. Se även R. Ahlbäck, Rätten till fiske i skärgårdshavet (Hist, tidskrift för Finland 1951); G. Nikander, Fiske vid uppenbar havsstrand (ibid. 1932); J. Granlund, Inlandsoch östersjöfiske (Nordisk kultur XI—XII A, 1955, s. 64 ff.); V. Niitemaa, Das Strandrecht in Nordeuropa imMittelalter (1955).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=