1809 års regeringsform § 16 och de administrativa frihetsberövandena Av Professor Gunnar Bramstång I. Inledningoch presentation av frågeställningarna Uttrycket »personlig frihet» återfinnes numera varken i den svenska eller i den norska regeringsformen. Danmarks regeringsform5 juni 1953 stadgar emellertid i § 71, att den personliga friheten är okränkbar. Islands regeringsform 17 juni 1944 innehåller även nyssnämnda uttryck såtillvida som det i § 69 uttalas, att den personliga friheten att välja yrke icke får underkastas några inskränkningar. Av det ojämförligt största intresset för denna undersökning är emellertid i komparativt hänseende förhållandena i Finland. I detta lands regeringsform17 juli 1919 stadgas nämligen fortfarande, att varje finsk medborgare är tryggad enligt lag till liv, ära, personlig frihet och gods. Själva ordalydelsen i detta stadgande, som åtföljes av ett flertal andra fri- och rättighetsparagrafer, ansluter sig, som av det följande kommer att framgå, tämligen nära till dess numera upphävda förebild i den svenska statsförfattningsrätten. För vårt vidkommande kan den finska rätten i sammanhanget sägas fungera som en värdefull traditionsbevarare. Det nyss konstaterade förhållandet medför vidare att nedanstående framställning, i ett nordiskt perspektiv och med särskild hänsyn till det sistnämnda grannlandet, icke endast äger rättshistorisk betydelse utan även i viss mån torde få sägas representera fullt levande statsrätt. För en finsk och måhända även dansk läsekrets synes det sålunda kunna vara av ett speciellt, icke blott historiskt-teoretiskt intresse att taga del av de svenska grundlagsfädernas ursprungliga syn på begreppet »personlig frihet», vilket 1809 införlivades med svensk statsförfattningstext för att vid ingången av år 1975 utmönstras ur densamma.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=