Stig Jägerskiöld exempel härpå, långt fram i tiden.^^ Se t.ex. Upplands lagmansdombok 1586, s. 57d» Under dessa förhållanden var det lätt att tvist skulle uppstå om rätt till fiske. Då fiskerättigheten icke med lätthet kunde avgränsas med ledning av strandäganderätt, blev tvisterna besvärliga. Från Stockholms stads jurisdiktion må hänvisas till Tänkeboken 1616—1617, s. 293.^^ 76 Strandägarens fiskerätt stadgas Med tiden utbildades tydligen en presumtion för att fisket utanför stranden tillhörde jordens ägare. I Johan Stiernhööks åländska domböcker möter i vart fall ett fall, som avdömts efter en sådan grundsats: »Bleff aff rättän affsagdt att Matz behåller sitt fiskewaten såsom liggär wedh hans landh och strandh till thäs Mickel medh godha skäl kan bewijsa, huru han där fått hafwer wndär sigh Då dokumentarisk bevisning under de enkla förvaltnings- och rättsförhållandena ofta icke kunde föreligga och klar vittnesbevisning ej kunde sträcka sig långt tillbaka i tiden blev hävdeinstituten av stor betydelse. (Jfr nedan s. 119.) Från 1600-talets svenska rättspraxis må hänvisas till att Svea hovrätt tillerkänt Norälvs socken i Fiälsingland ett visst fiske, som den visat sig ha gammal hävd på (dom 11 nov. 1635, domboken bl. 21). I ett fall från år 1673 underkände Svea hovrätt ett krav på fiskerätt, enär parten ej lyckats visa urminnes hävd; hade han det, hade utgången blivit den motsatta (dom 16 dec. 1673 i mål Gustaf Rosenhane ./. Knut Kurck, handlingar i Liber causarum 120: 4, nr 6). Institutet skulle länge än bevara sin stora betydelse. ». Möjligheter till transaktioner med fiskerätt gynnades länge av det oprecisa fastighetsbegrepp, som efter den romerska rättens upplösning blev förhärskande intill dess att det åter skarpare avgränsas. Förhållandet har sin motsvarighet på andra områden, såsom när andelar i en ström kunde överlåtas eller »väg» och »ström» för en kvarn. I ett senare utvecklingsskede blir sådana transaktioner svårförenliga eller omöjliga att förena med rättsordningens grundprinciper på fastighetsrättens område. Fiske utan rätt till strand eller i vart fall till sjöbotten kan svårligen klassificeras som fastighet —se ur svensk rättspraxis NJA 1908, s. 60; 1909, s. 612; 1915, s. 571. Då det räknas såsom tillbehör till fastighet kan fisket ej heller avDalalagen BB 1, Västmannalagen JB 1; Holmbäck—Wessén 2, s. 47, 105. Utg. av Nils Edling o. O. Svenonius (1950). Stockholms stads och Norrmalms tänkeböcker från år 1592, IX (1968).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=