Stig Jägerskiöld 74 Om rätt till fiske i stor omfattning uppkommit långt innan statsmakten konsoliderats på vederbörande område är detta resonemang ohållbart. En ockupation av ett fiskeställe har tidigt kunnat skapa en uteslutande rätt till utnyttjande. I England finns från 1000-talet ett stort antal sådana fisken som utgör enskild egendom; de betecknades som »several fishery».® Med ledning av Domesday-book och senare rättskällor har mer än 2000 sådana ställen kunnat fastställas.® Huruvida de är att härleda ur strandäganderätt eller tvärtom denna följt av fiskerätten är ett omtvistat problem. En rätt till ett fiskeställe kunde i de nordiska länderna likaså förvärvas genom utnyttjande eller andra åtgärder. Fiskevård eller byggnation kunde ge upphov till en sådan rätt. En norsk runsten i Austre Gausdal från omkring 1050 meddelar sålunda att »Eiliv Elg bar fiskar i Raudsjoen». Han och hans efterkommande har tydligen skaffat sig äganderätt till fisket där. Det var särskilt rätten till de mera begärliga fisksorterna, som följde bestämda vägar eller uppsökte bestämda platser, som ledde till ett stadigvarande utnyttjande. I kustvattnen är det främst lax och ål. En svensk undersökning visar att de fasta fiskenas typiska redskap just följt laxens och ålens stråkvägar och därmed gett upphov till fasta fisken." I Norrland är det även gäddan och strömmingen.® Från Sverige kan nämnas, att laxfisket i Älvkarleby i Uppland sedan tidig medeltid var fördelat på olika fiskelag, som tillhörde kronan, kyrkan, bönder eller bergsmän. Exempel på uppkomsten av fristående fisken lämnar den medeltida kolonisationen av övre Norrland. I Västerbotten var det stormän, som ordnade kolonisationen; de fick ofta fiskerätt i älvarna. Ibland konstituerades olika fiskerättigheter i ett och samma vatten med ledning av fångstmetoderna; dessa kunde även ge upphov till ortnamn (håvfisket i Norrköpings ström benämndes ösningen, ett notfiske i Älvkarleby Ränningefisket). Även kronan hade enligt skatteboken 1413 fisken i älvar, bl.a. i Ume älv.® Undervisningen om rikets ränta 1530 visar, att kronan ägde stora fisken i Norrland; efter reformationen hade flertalet av de kyrkliga fiskena tillfallit kungen. ® Blackstone, Commentary on the Laws of England, 2, kap. 3. 403; S. A. o. H. S. Moore, The History and Law of Fisheries (1903). Jfr H. M. Kyle, Die Seefischerei von Grossbritannien und Irland. Handbuch der Seefischerei Nordeuropas 6 (1929). ® Jfr H. C. Darby, Domesday Geography of England (1971). " I. Modeer, Den nordiska ryssjans ursprung och ålder (1939). Jfr K. Vilkuna, Unternehmen Lachsfangst (1975). ® B. Steckzén, Birkarlar och lappar (1964) s. 247 ff. ** C. G. Styffe, Grundregalierna, s. 264.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=