Stig Jägerskiöld» forskningsresultat såtillvida kan sägas ha ett begränsat värde för den dömande verksamheten, som även andra faktorer kan komma att påverka denna, önskan om kontinuitet i rättspraxis, hänsyn till sedan länge bestående rättsliga positioner, ibland även fiskaliska traditioner, kan tydligen föranleda, att rättshistoriska resultat skjutes åt sidan eller omtolkas. Även sympatier för enskildas rätt eller omvänt för statens intressen eller hänsyn till fiskevårdande synpunkter kan leda till att domstolar och andra myndigheter, även lagstiftaren, ej till fullo beaktar de rättshistoriska forskningsresultaten. Men detta förhållande bör ej minska intresset för rättshistorisk forskning. Det är härvid även tydligt att ett komparativt nordiskt studium kan vara av värde. Förhållandena inom ett nordiskt rättsområde kan belysa, problem inom ett annat. I ett land kan en viss fråga ha givit upphov till ett rikhaltigt material, medan samma spörsmål i ett annat land blott är sparsamt belyst och rättsläget där därför kan missförstås. I det följande skall ett försök göras att ange vissa för fiskerätten i denordiska länderna Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige gemensamma problem liksom de faktorer, som påverkat deras lösning. Avsikten är dock ej att framställa fiskerätten i dess helhet, snarast att skissera ett forskningsprogram. 72 Från fri fiskerätt till enskild äganderätt Sålänge ett folk befinner sig på jägar- och nomadstadiet står fisket liksom jakten vanligen öppet för alla. Men redan innan en fast bosättning ägt rum, plägar rätten till sötvattensfisket bli förbehållen någon eller några med uteslutande av andra. I senare kulturskeden framfördes sådana rättsliga anspråk med allt större kraft. Fisket blir —särskilt i sötvatten —föremål för individuell äganderätt. Fri fiskerätt återigen uppkommer och bevaras främst vid havskusterna, där de biologiska och fångsttekniska förhållandena kan vara annorlunda än i sötvatten. I sötvatten och ifråga om säkra fångstplatser vid havskusterna blir det ockupation jämte arbetsinsatsen på. fiskestället, somgrundlägger äganderättens uppkomst.^ Fri rätt till jakt och fiske kvarstod i den romerska rätten såsom en grundläggande princip. Djuren i naturen är, sägs det, herrelösa. De kan därför tillägnas genom ockupation. Ej ens kejsar Justinianus har begränsat den fria rätten härtill. Förhållandet har varit av betydelse även i senare europeisk rättsutveckling, därför att krav på fri fiskerätt lätt kunde byggas även på den auktoritativa romerska rätten. Emellertid hade den tusenåriga rättsutveckling, somföregått Corpus jurisJfr P. ViNOGRADOFF, Custom and right (1925) s. 92 ff. Jfr Motzfeldt, a.a. s. 32 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=