1809 ÅRS REGERINGSFORM 65 måste emellertid för det andra även i detta sammanhang noteras, att de åtgärder som sedermera blivit att betrakta som administrativa frihetsberövanden ursprungligen ha stått utanför den genomGRF § 16 etablerade, Individuella skyddssfären. Inom denna torde de knappast med full övertygelse kunna placeras ens genom en aldrig så frikostig bestämning av begreppet »dom». Stjernbergs tolkning av detta låt vara till innebörden icke minst tidsmässigt varierande juridisk-tekniska begrepp kan säkerligen antagas vara mera vidsträckt än vad som torde ha föresvävat 1809 års grundlagsstiftare. Till den senare, ovannämnda kategorien av försök att genom hänvisning till andra stadganden i GRF förlika de administrativa frihetsberövandena med GRF § 16 torde böra hänföras Myrbergs i det föregående flerstädes berörda framställning 1941. Denne hävdar, att bestämmelserna i nämnda grundlagsbud »måste tolkas på sätt i fråga om dem varit och är avsett samt att sålunda räckvidden av de i paragrafen innehållna stadgandena kan begränsas av andra för konungen jämlikt hans skyldighet enligt § 4 RF:n att styra riket bindande bud, som hava lika kraft som grundlag, även om de där ej uttryckligen inskrivits». Exempelvis lärer, fortsätter Myrberg, Konungens beslut med stöd av lag att internera en alkoholist icke kunna anses stridande mot grundlagen. Uppfattningen synes i varje fall tangera det enligt min mening korrekta förhållandet. Med den vid GRF:s tillkomst rådande synen på de dåtida motsvarigheterna till våra nuvarande adminstrativa frihetsberövanden var det emellertid på intet sätt fråga om någon medveten och avsiktlig begränsning härvidlag av vår Magna Chartas räckvidd i syfte att tillvarataga Konungens styrelsemakt. Det torde tvärtom ligga ytterst nära till hands att vilja antaga, att dessa nyssnämnda former av ågärder överhuvud taget icke alls ha beaktats vid stadgandets på historisk grund vidtagna utformning. Normgivningen har tvivelsutan i fråga om administrativa stadgor och förordningar av socialförvaltningsrättslig och politirättslig natur ytterst ansetts betingad av Konungens allmänna styrelsemakt. Sedermera har emellertid, på sätt och av skäl som i litteraturen närmare redovisas, åtskilligt av den socialförvaltningsrättsliga normgivningen kommit att hänföras till den samfällda lagstiftningens område.^®^ Myrbergs slutsats, att det av honom angivna tvångsintagningsbeslutet icke kunnat möta konstitutionellt hinder förefaller hållbar, i varje fall med en historisk-subjektiv tolkning av GRF § 16. I åtskilliga sammanhang har i doktrinen påpekats, att GRF § 16, i likhet med många andra historiska monument, under trycket av skilda realiteter »»8 StvT 1941 s. 317. Jfr Eek, tidigare a.a. s. 26 samt H. Strömberg, tidigare a.a. 1973 s. 84 ff. Se även Strömberg, Inledning till statsrätten. Lund 1978, s. 40 f. 198 199
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=