Gunnar Bramstång komsten av vissa tvångsbestämmelser på barnavårdens, nykterhetsvårdens och mentalsjukvårdens områden. Dylika författningar måste nämligen, har det betonats, anknyta till grundlagsstadgandets allmänna innehåll och får icke upptaga några stadgandet upphävande eller motsägande bestämmelI det senare hänseendet ha olika harmonilösningar tillhandahållits, vilka i varje fall torde bära ett gemensamt drag, nämligen att ingen av demsynes framstå som fullt övertygande för den kritiske granskaren. Vid dessa sist antydda strävanden att i görligaste mån åstadkomma harmoni mellan GRF § 16 och rådande rättstillstånd har argumentationen, allmänt sett, antingen kunnat grundas på GRF § 16 eller drivits med hänvisning till andra stadganden i regeringsformen. I det förstnämnda fallet ligger det, som tidigare något framgått, nära till hands att vilja tillgripa den vaga och knappast hållbara konstruktionen »sedvanerättslig förskjutning» av stadgandets innehåll. »Syftet» med detsamma skulle kunna anses fyllt, därest frihetsberövandet skedde efter ett processuellt förfarande, som erbjöde betryggande garantier för att de i den särskilda författningen angivna objektiva förutsättningarna för ifrågavarande åtgärd förelåge.^®" Den ovan företagna historiska undersökningen torde dock kunna sägas åstadkomma ett grundskott i detta syftesresonemang. Det ursprungliga skyddssyftet bakom GRF visade sig ju alls icke omfatta de dåtida motsvarigheterna till våra socialförvaltningsrättsliga frihetsberövanden. Vad som sedermera rimligen och realistiskt sett kan ha »förskjutits» är ingalunda detta syfte men väl den allmänna uppfattningen om åtgärders karaktär och om önskvärdheten av att kringgärda dessa med effektiva rättssäkerhetsgarantier, vilka helst borde vara konstitutionellt förankrade i vår numera upphävda, genom ålder och språklig patina vördnadsbjudande Magna Charta. Som i det föregående redovisats, sökte Stjernberg undvika disharmoni genom en tolkning av begreppet »dom» till att »åtminstone» förutsätta tillämpning av en allmännare regel å ett enskilt fall —en onekligen även med ett historiskt synsätt tämligen uttunnad bestämning! Att regelns tilllämpning skulle handhavas av domstol (i teknisk mening) kunde, förfäktar samme författare, »enligt härskande uppfattning» icke fordras. Den nyss återgivna framställningen synes böra föranleda följande kommentarer. För det första vill det väl förefalla något osäkert, huruvida Stjernberg verkligen har givit ett fullgott vittnesbörd om den 1921 förhärskande rättsuppfattningen; i varje fall vad innebörden av begreppet »dom» beträffar. En annan sak är, att sagda åskådning av vissa ovan anförda skäl mycket väl kan tänkas närma sig en gängse mening om uttrycket »dom» år 1809. Helt oberoende av detta terminologiska spörsmål Jfr Halvar G. F. Sundberg i FT 1945 s. 322 not 1. Malmgren m.fl., tidigare a.a. s. 26. 64 196 ser. dylika 196
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=