1809 ÅRS REGERINGSFORM 49 pektive fattighjon till försörjningsinrättning. Ytterligare härom i det följande. Sammanfattningsvis må sålunda framhållas, att barnhusen betraktades som barmhärtighetsinrättningar, ingående i 1700-talets förnuftsmässigt organiserade omvårdnadsverksamhet.^^^ Upplysningstidens rättighetsideologier, teorierna om samhällsfördraget, ingånget till medborgarnas gemensamma bästa, samt rationalismens praktiska kristendom ha bl.a. präglat utformningen av detta program. Individens »rätt» till fattigvård — beträffande de underåriga även tidigt innefattande uppfostran (jfr 12 § nuvarande socialhjälpslag 4 jan. 1956) — och samhällets motsvarande »plikt» att avhjälpa eller i vart fall lindra nöd bland såväl äldre som barn och att bereda de senare fostran främst till samhällets men även till eget gagn, ha under denna tid gång efter annan proklamerats.^^® Intagning på barnhus betraktades som en förmån. Retentionsrätten får ses som ett tillvaratagande av såväl samhällets som individens intressen. Det för barnhusverksamheten grundläggande patriarkaliska synsättet kommer flerstädes klart till uttryck, bl.a. i 11 § 1766 års reglemente, där det stadgas, att »skulle ock så hända, at någon til åren kommen, samt stadgad BarnhusFlicka eller Piga, som på Barnhuset blifwit upfostrad, blefwe genom Giftermål försörgd utur Barnhuset, så hindras icke sådant, i fall den är af god frägd och näring, somhenne Äkta will, och hwaromDirecteurerne böra först göra sig underrättade». En likartad åskådning präglade verksamheten vid Malin Gyllenkroks vårdanstalt för fattiga flickor, inrättad 1863 av den tidigare nämnde Axel Gustaf Gyllenkrok efter hustruns död till hennes minne. Det torde sålunda stå fullt klart, att någon motsättning mellan den av staten och enskilda bedrivna barnhusverksamheten och GRF §16 lika litet föresvävat grundlagsstiftarna som det något senare 1800-talets filantroper, vilka inrättade räddningsinstitut, där underåriga utan egentligt stöd av Belysande i fråga om detta krav pä ändamålsenlighet är David von SchulzenHEiMS Tal, om den offenteliga Vården, i hänseende til Folkets Seder och Helsa, samt de Fattigas Lifbergning, hållet för K:gl Svenska Vetenskaps-Academien vid praesidii nedläggande . . . den 30 jan. 1799, Sthlm 1801, s. 91, varest framhålles; »Hvarken offentelig eller enskild omvårdnad och gifmildhet saknas; det fordras blott, att sådana barmhertiga kärleksverk ledas til både Samfundets och den fattiga flockens sannskyldiga gagn». En fyllig presentation av »åtskillige mer och mindre offentelige Barmhertighetsvcrk och Fattighus-Inrättningar» i riket vid denna tid lämnas i bihang till a.a. Se närmare Jägerskiöld i FT 1955 s. 249 ff., i synnerhet s. 257, där Gustaf IV Adolfs Nådiga Stadga 12 aug. 1807 stad redovisas. Konungen förklarade det här överensstämma med »en kristelig plikt och nådig omsorg för samfundets väl ej mindre än med vårt hjärtas böjelse — — sträcka en öm omvårdnad till dem av våre trogne undersåtar, som tryckas av nöd och fattigdom». Bl.a. borde fattiga barn undervisas i kristendom och andra nyttiga kunskaper och således danas till »gagnelige medlemmar i samhället». 1117 138 allmän fattigvårds-inrättning uti Stockholms om en att 4
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=