46 Gunnar Bramstång Barnhusen i Stockholm uttalas sålunda, att fosterhem på landet vore att föredraga framför uppfostran i barnhus med den motivering, att »et widare större antal än förrut, kunna med samma tilgånger, ifrån nöd och elände räddas och bewaras, såsom en egendom åt Samfundet»^-* Uppfattningen ombarnen som samhällets egendom påträffas även i förarbetena till 1924 års barnavårdslag. I författningarna rörande barnhusen givas sålunda ständiga belägg för att vård och uppfostran vid dylika inrättningar liksom senare vid räddningsinstituten betraktades som gagneligt för samhället och som en förmån för den underårige. Den senare aspekten må ytterligare något belysas, I Kungl. Brev angående oäkta barns antagande i hantverks- och barnhus 22 juni 1752 heter det sålunda, att »ingen swårighet eller skilnad bör göras wid oäkta Barns intagande til upfostran så uti de Allmänne inrättade Barnhus, som flerstädes, emedan de icke mindre än andra nödlidande människor förtjena en Christelig warkunsamhet och försorg». Detta Kungl. Maj:ts förordnande borde genom magistratens och skråämbetenas tillsyn så efterlevas och iakttagas, »at det må komma dem til godo som det angår». Beträffande fördelningen av den förmån, som intagningen ansågs innebära, framhålles bl.a. i en ständernas skrivelse till Kungl. Maj:t 21 okt. 1756, att »de fattigaste böra först hjälpas och det efter de rum, som kunna vara vacante och ledige».Samma regel fastslås i det 11 dec. 1766 av Kungl. Maj:t utfärdade reglementet för Stora Barnhuset.^-^ Enligt 11 § samma reglemente borde vidare barn ej få vistas längre tid i barnhuset än till 14 års ålder, »på det Riket med deras underhållande på Barnhuset, ej längre må komma att beswäras, och således andre fattige Barn til underhålls åtnjutande derigenom utestängas». Enligt en av barnhusdirektionen 1792 till överståthållaren avgiven relation rörande inrättningen intogos av äldre barn allenast sådana, som voro stadda i så stor »uselhet», att de, därest de ej omhändertoges, skulle komma att förgås. En i Allmänna Barnhusets intagningshandlingar återkommande lokution verksamhetens plats i merkantilsystemet. Samma åskådning kunde emellertid väl förenas med 1700-talets teorier om statens förhållande till fattiga och nödlidande. Jfr Stig JÄGERSKIÖLD, Från fattigvård till socialhjälp, FT 1955, s. 248 ff., i synnerhet s. 253. Bredberg, tidigare a.a., andra delen, s. 395 ff. I en för utformningen av 1924 års barnavårdslag betydelsefull motion vid 1918 års riksdag framhöll Halfred von Koch, som i skilda hänseenden dokumenterat ett rikt intresse för socialpolitiska och filantropiska ämnen, vikten av att barnen, samhällets dyrbaraste egendom, från tidigaste år fostrades till samhällsduglighet och ansvarskänsla. Motion 1:66, 1918. Idéströmningarna bakom barnavårdslagstiftningen belysas av Erik Fahlbeck, Samhällets barnavård, Förvaltningsrättsliga Studier, 1, Sthlm 1938, s. 86 ff. Bredberg, tidigare a.a., första delen, s. 324 f. Cit. efter Petersson, tidigare a.a. s. 49 f. 125 Modée VIII s. 7568 ff. 126 Petersson, tidigare a.a. s. 93. 122 126
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=