Gunnar Bramstång 42 nas till allmän domstol. Slutstenen lades genom inrättandet av regeringsrätten 1909, d.v.s. ett sekel efter GRF:s tillkomst. Utvecklingen berodde enligt Lavin sannolikt på strömningar från den franska förvaltningsrätten.107 Det är icke min mening att polimisera på denna punkt. En väl så naturlig och i varje fall bidragande förklaring till de något disparata dragen i utvecklingen kan emellertid enligt min uppfattning vara följande. GRF utgjorde i många hänseenden en kompromiss mellan ideologi och tradition. Av sistnämnda skäl har den klassiska maktdelningsläran flerstädes genombrutits. Väl kan det visserligen å ena sidan hävdas, att en administrativ domsrätt kommer i konflikt med vissa vid författningens utformning bärande principer. Även grundlagens bokstav ger, som ovan antytts, uttryck åt en principiell boskillnad mellan domstolsverksamhet och administration. Å den andra sidan åter förtjänar rättsläget vid GRF:s tillkomst hänsynstagande liksom den korta tid som vid dess utformning stod grundlagsstiftarna till buds. Utvecklingen efter 1809 kan slutligen knappast sägas lämna särdeles kraftfullt stöd åt uppfattningen, att det skulle ha varit 1809 års mäns bestämda avsikt att göra rent hus med allt vad till »administrativ domsrätt» varit att hänföra. En sammanfattande belysning av läget vid slutet av det föregående århundradet lämnar C. G. Hammarskjölds bestämning av begreppet »domsrätt». Dylik innebär befogenhet att skipa lag och rätt. Närmast avses, uttalas det vidare, här den allmänna civila och kriminella jurisdiktionen, ävensom den mera speciella, t.ex. i krigs- och sjörättsmål, men även den s.k. adminstrativa domsrätten samt slutligen ock — i vidsträckt mening — den rättsskipning som har avseende på disciplinärmål. Domsrätten tillkommer endast staten själv genom därtill lagligen erkända organ. Dessa organ äro framför allt domstolarna. Men likasom domstolarna vid sidan om den dömande verksamheten hava åtskilliga förvaltningsbestyr, så gives det ock förvaltande organ, somhava domsrätt i vissa frågor. Sammanfattningsvis torde det få betecknas som ytterst osäkert, huruvida grundlagsstiftarna anslutit sig till den inledningsvis i detta avsnitt angivna begränsningen i fråga om ordet »dömd», vilken otvivelaktigt senare kommit att bäst överensstämma med en objektiv tolkning av grundlagsstadgandet. Det framstår närmast som föga antagligt, att en under 1700talet gängse terminologisk uppfattning år 1809 med ens skulle ha fått giva vika till förmån för en modernare åskådning, innebärande en juridiskteknisk precisering och begränsning av begreppen »domsrätt», »dom» och »döma». En invändning om att en av grundtankarna 1 GRF just varit A.a. s. 56. C. G. Hammarskjöld under uppslagsordet »Domsrätt» i Nordisk Familjebok, 2 uppl., 6, Sthlm 1907. 108 108
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=