1809 ÅRS REGERINGSFORM 39 verats för det allmänna domstolsförfarandet utan har nyttjats även för den statliga och kommunala administrationens vidkommande (märk i sistnämnda hänseende den s.k. sockenrättskipningen). Det ovan anförda får emellertid av utrymmesskäl och med hänsyn till den begränsade frågeställningen betraktas somtillfyllest. I 1734 års lag utgjorde Rättegångs Balk Cap. 10, 26 § det grundläggande stödet för specialjurisdiktion och administrativ domsrätt. »The mål», löd stadgandet, »som then allmänna hushållningen i Riket, Kronones hwarjehanda ingälder, så ock the, som någons embete och tienst, högre eller ringare, och fel theri röra; pröfwes och dömes af them, som Konungen wård och inseende theröfwer betrodt hafwer, efter thy, som i särskilta stadgar therom sägs.» Även här framgår det sålunda klart, att uttrycket »döma» i lagspråk ingalunda reserverades blott för de allmänna domstolarnas verksamhet. Till de sistnämnda räknades enligt rättegångsbalken i dess ursprungliga lydelse häradsrätt, lagmansrätt, kämnersrätt, rådhusrätt och hovrätt. I denna framställning tilldrager sig lokutionen »pröfwes och dömes» i det citerade stadgandet framför allt uppmärksamheten. Ifrågavarande uttryck torde ha tolkats på något olika sätt i doktrinen. Vissa författare ha menat, att det i ordet »döma» legat ett krav på att det administrativa avgörandet skulle träffas i en domstolsliknande ordning. Andra åter synas ha uppfattat »döma» som synonymt med »avgöra» och ha sålunda icke förknippat uttrycket med någon viss kvalitet hos förvaltningsförfarandet.‘«« Ovan ha specialdomstolar och förvaltningsmyndigheter av olika kategorier berörts. Riksdagens i synnerhet under frihetstiden (på ett omdiskuterat sätt) utövade domsrätt må ej heller förglömmas; högsta kontrollen över hela rättsskipningen var under denna epok tillerkänd ständerna. Undersökningen har hittills givit vid handen, att det vill synas besvärligt och rentav ohistoriskt att för 1600- och 1700-talens vidkommande söka draga någon skarp gräns i materiellt, formellt och organisatoriskt hänseende mellan dömande och administrativ verksamhet. De »av ålder bestående förbindelselinjerna mellan rättskipning och förvaltning» mana genomgående till försiktighet.^®- Belysande härvidlag äro även Jägerskiölds iakttagelser rörande den svenska rättsutvecklingen inom tjänstemannarätJfr Lavin, tidigare a.a. s. 39. Jfr Fredrik Lagerroth, Frihetstidens maktägande ständer, Sveriges Riksdag, förra avd., band VI, del 2, Sthlm 1934, s. 328 ff. under rubriken »Ständernas utomordentliga domsrätt». Jfr beträffande ständernas befattning med rättsskipningen även Ludvig Stavenow i Historisk Tidsskrift 1916, översikter och granskningar, s. 77. Jfr Nils Herlitz, Rättegångsbalkens betydelse på stats- och förvaltningsrättens område, i Minnesskrift ägnad 1734 års lag, II, Sthlm 1934, s. 1023 ff. 101 100 101 102
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=