Gunnar Bramstång 38 må nämnas, att domsrätt redan genom 1618 års kammarordning blivit anförtrodd åt räkningekammaren (kammarkollegium), där alla räkenskaper undergingo granskning. Kollegierna torde under 1700-talet ha utgjort ett dominerande inslag i förvaltningen.®- I sammanhanget förtjänar även att uppmärksammas en 1789 för HD utfärdad instruktion, som bl.a. innehöll en förteckning över de mål och ärenden som skulle tillhöra domstolens kompetensområde.®^ Hit hänfördes bl.a. besvär mot kammar-, bergs- och kommerskollegierna samt kammarrevisionens utslag och domar i de mål, där dessa kollegier enligt författningarna ägde domsrätt. Instruktionen kan, påpekar Lavin, antagas ha avsett att närmare angiva, vilka mål som voro att uppfatta såsom justitieärender enligt 1772 års regeringsform§ 8.®^ Även vissa regionala och lokala förvaltningsorgan må emellertid beaktas. Konungens befallningshavande utövade i flera fall domsrätt.®^ Den akademiska jurisdiktionen innefattade uttryckligen en viss rannsakande och dömande verksamhet.®® Från kyrkorättens område må, exemplifierande, hämtas följande. Kongl. Förordning om rättegången i Dom-Capitlen den 11 Februarii 1687 uppdrog åt domkapitel att »döma uti de saker, som egentligen angå präst- och skoleståndspersoner, högre och lägre, vad deras ämbeten och fel vidkommer uti lära och leverne».®” Enligt nämnda förordning, XXIII, skulle alla kapitlets »Domar», som vunne laga kraft, av vederbörande ämbetsmän strax med allt allvar och eftertryck till exekution befordras.®^ Beträffande komkapitlens dömande befogenhet fram till 1948 må allmänt hänvisas till Jägerskiölds framställning härom.®® Åtskilliga andra exempel torde visserligen kunna belysa förhållandet, att termen »döma» under 1600-, 1700- och även 1800-talen ej har reseroch Upsala 1751, s. 120 ff., varest uppräknas »några Collegier och Rätter», som upptaga mål och tvistigheter, vilka ej tillhöra de allmänna domstolarna. ®- Se ytterligare Rune Lavin, Domstol och administrativ myndighet, akad. avh. Sthlm 1972, s. 26 ff. Instruktionen återfinnes hos Birger Wedberg, Konungens högsta domstol 1789— 1809, Sthlm 1922, s. 103 ff. Lavin, tidigare a.a. s. 14. Beträffande överståthållarens »afdömande» av politimål jfr även Kongl. Förordning angående Policens förbättrande i Stockhlm den 13 Februarii 1776; Underrättelser för Executoren, hämtade utur äldre och nyare Författningar, utg. av Erik Bredberg, andra delen, Sthlm 1787, s. 262 ff. Jfr J. Fl. Backman, Ny' Lag-Samling, femte häftet, Örebro 1847, s. 414 ff. Stig Jägerskiöld, Svensk tjänstemannarätt, II: 1, Uppsala 1959, s. 192 med hänvisning. Underrättelser för Executoren . . . , utg. av Erik Bredberg, första delen, Sthlm 1785, s. 25. Jägerskiöld, tidigare a.a. s. 194 ff. 96
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=