1809 ÅRS REGERINGSFORM 31 1932) —har von Asp utförligt uppehållit sig vid medfödda och naturliga fri- och rättigheter. Att von Asp därvidlag kan ha utövat viss påverkan på 1809 års grundlagsstiftare är ingalunda uteslutet; antydas må personliga relationer till åtskilliga av dessa. Besvarandet av sistnämnda spörsmål tarvar emellertid grundliga personhistoriska undersökningar och måste följaktligen tillsvidare få anstå. I en låt vara ofullständig författningshistorisk översikt torde icke helt böra förbigås den häradshövdingen Anders Nordell tillskrivna »Projekterad Konstitutions-Akt år 1791». I ingressen fastslås, att uti ett väl inrättat samhälle, som ville behålla »Frihet och Säkerhet», borde lagstiftande och beskattande makten, verkställande och lagskipande makten vara åtskilda och fördelade samt aldrig få utövas av en och samma person eller klasser av medborgare. I 7 § möter uttrycket »allmän och enskild säkerhet»; jfr beträffande denna distinktion ovan. I samma paragraf uttalas avslutningsvis, att »hwarje Medbårgare må äga rätt, frihet och utryme, at under Lagens skygd, och utan andras intrång förskaffa sig genom flit och arbete en anständig bärgning och få disponera sig sjelf och sin egendom bäst han kan och för sig nyttigast finner».'^^ Nordell säges ha framträtt som en ledande talesman för de radikala, av den amerikansk-franska författningssynen influerade grupperna under 1790-talet och vid striden omregeringsformen 1809."- Ett av kanslirådet Jacob von Engeström (1735—1802) 1791 författat förslag till grundlag för Sverige förtjänar även visst beaktande. I synnerhet gäller detta § 3, där det förbjudes Konungen att avhända någon »dess frihet eller lagligen förwärfwade tjenst och embete, utan han lagligen förwunnen och dömd är». Helt allmänt är förslaget ägnat att belysa de statsrättsliga idéer som rörde sig inom den äldre adelsoppositionen. Det Engeströmska förslaget var, hävdar Stavenow något drastiskt, »ett foster af ofruktbar reaktionär doktrinarism och af impotent politisk tankekraft».’^* Till detta avsnitt må fogas följande allmänna och sammanfattande synpunkter. 1809 års författningsreform får i åtskilliga hänseenden tveklöst betecknas som ytterst betydelsefull för den kommande statsrättsliga utvecklingen i vårt land, icke minst vad de medborgerliga fri- och rättigheterna beträffar. Införandet av begreppet »personlig frihet» i grundlagstexten skall nämligen i närmast följande avsnitt visa sig innebära en Jfr beträffande detta arbete även Georg Landberg, Den svenska riksdagen under den gustavianska tiden, Sveriges Riksdag, förra avd., band VII, Sthlm 1932, s. 156 ff. Projektet tr. hos Karlbom, tidigare a.a. 1964, Bil. 1, s. 318 ff. ^ A.a. s. 109. ” Ludvig Stavenow, Jacob von Engeströms förslag till regeringsform och kungamördarnes författningsprogram. Historiska studier tillägnade Harald Hjärne, Uppsala 1908, s. 443 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=