Gunnar Bramstång kunnat påverka detta är, uttalar Thermsenius, visserligen ej helt utesluten, men av flera olika skäl osannolik.®^ Jag skall här ej ingå i granskning av dessa skäl. Även om man i princip skulle ansluta sig till den av Thermsenius anförda ståndpunkten förfaller givetvis icke därmed ett antagande, att Silverstolpe mycket väl i vissa detaljer kan ha påverkat utformningen av det Håkansonska förslaget. Måhända har Silverstolpe — möjligheten har antytts av Thermcenius — »direkt eller indirekt samarbetat med förslagets författare».^^ Så länge de eventuella —och förvisso mycket plausibla —personhistoriska relationerna mellan det Håkansonska förslagets författare och dess förespråkare Silverstolpe icke närmare utretts, förefaller det mig äventyrligt att vilja bestrida möjligheten av en sådan influens. Så har mig veterligen ej heller skett. Den frågan må emellertid ställas, vad det är som överhuvud taget skulle motivera ett antagande om Silverstolpe som idéväckare vid införlivandet av begreppet »personlig frihet» med vår tidigare grundlagstext. Svaret är, att denne i 1809 års broschyr och framför allt i en senare, 1812 utgiven »kommentar» till GRF uppehållit sig relativt noggrant vid ifrågavarande begrepp, infogat i ett naturrättsligt system. Helt allmänt har Silverstolpe betecknats som »statsfilosofen par preference bland 1809 års män».^® Å andra sidan gives, såvitt jag kunnat finna, ingen omständighet, som direkt skulle kunna sägas tala emot ett antagande, att Anders af Håkanson själv stått för förslaget i denna del —övriga vid redigeringen av förslaget medverkande personer ej heller att förglömma. Idén om »personlig frihet» utgjorde måhända ett allmängods, vari åtskilliga för att icke säga flertalet av de 1809 agerande voro delaktiga. Frågan må i avvaktan på framtida forskning lämnas öppen. Följande må emellertid redovisas. I ett av Karlbom uppmärksammat brev till E. M. Staél von Holstein 23/8 1792 uttalar Hans Järta bl.a.: »På lagarnas helgd hvilar den personliga friheten och dennas bevarande föder hos medborgaren dygd och styrka; dess förlust, last och svaghet.» (Kurs. här.) Som tidigare anmärkts, ingick Järta jämte Anders af Håkanson i den första konstitutionskommitté som riksdrotsen omkring 30 mars 1809 fick beviljad.®® Talrika förbindelser mellan den förstnämnde och StvT 1950, s. 222. A.a. s. 213. 55 Om denne som propagandist för förslaget jfr närmare Therm.cnius, ibid. och passim. 5® Nils Alexanderson, Justitieombudsmannen, Sveriges Riksdag, senare avd., band XVI , Sthlm 1935, s. 27. 5^ Tidigare a.a. 1964, s. 173. A.xel von Fersens dagbok, utgiven av Alma Söderhjelm, första delen, Sthlm 1925, s. 103, behandlar under augusti 1791 bl.a. säkerställandet av den franska kungafamiljens »personliga frihet». 5® Jfr Karlbom, a.a. 1964 s. 276. 28
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=