1809 ÅRS REGERINGSFORM recht auf Religionsfreiheit, sondern alter». Förstnämnda rättighet vore tilllika mera omfattande och inneslöte åtminstone religiös tolerans.^® Enligt min uppfattning må det från historisk synpunkt helt allmänt kunna starkt ifrågasättas, huruvida det kan befinnas fruktbart att på allvar vilja efterforska en bestämd urkälla för uppkomsten av de grundläggande medborgerliga friheterna och rättigheterna. Tveklöst kan däremot konstateras, att idéer, händelseförlopp och författningshistoria i England, Amerika och Frankrike ha varit av betydelse även för utvecklingen i vårt land och för de ställningstaganden av 1809 års grundlagsstiftare, till vilka vi i det närmast följande skola återvända. 25 III. Tillkomstenav 1809 års förslag till regeringsform Med den tidigare tecknade allmänna bakgrunden i minnet må blicken översiktligt fästas på tillkomsten av regeringsförslaget —det s.k. Flåkansonska förslaget —till regeringsform1809. Omedelbart efter revolutionen 13 mars 1809, som ledde till Gustaf IV Adolfs avsättning, inkallades ständerna. På riksdrotsen C. A. TrolleWachtmeisters (1754—1810) förslag beslutade hertig Karl av Södermanland och dennes regering att tillsätta en kommitté för att under riksdrotsens presidiumutarbeta förslag till en ny konstitution. Tilltänkta ledamöter i denna kommitté synas bl.a. ha varit kanslirådet G. J. Adlerbeth (1751— 1818), lagmannen Gabriel Poppius (1770—1856) samt Hans Järta (1774— 1847), sedermera sekreterare i 1809 års konstitutionsutskott. Meningen torde ha varit, att kommittéledamöterna skulle biträda landshövdingen Anders af Håkanson (1749—1813) vid utarbetandet av förslag till regeringsform.^^ Som Thermxnius understrukit, synes kommittén av någon anledning Kriele, tidigare a.a. s. 151 ff. Se även s. 141 ff. Beträffande af Håkansons första verksamhetsperiod inom centralregeringen se Per-Adolf Lange, Anders Håkanssons politiska verksamhet 1789—1792, Blekingeboken 1940, Karlskrona 1940, s. 193 ff. Anders af Håkansons senare verksamhet som grundlagstiftare skildras allmänt av Nils Nilsson Stjernquist, Kring landshövding Anders af Håkanson och hans efterlämnade papper, Blekingeboken 1944, s. 29 ff. Dennes insatser under slutskedet av den gustavianska epoken beröras även flerstädes av Sten Carlsson, Gustaf IV Adolfs fall, akad. avh. Lund 1944. En monografisk framställning över Anders af Håkansons verksamhet — bl.a. rörande omorganisationer av den högre administrationen, karriär inom centralförvaltningen och chefskap över finansförvaltningen m.m. — fram till landshövdingeutnämningen 1800 utgör Per-Adolf Lange, Anders Håkansson som politiker och ämbetsman 1789—1800, akad. avh. Uppsala 1940. Angående af Håkansons betydelse vid HD:s tillkomst se även Birger Wedberg, Konungens Högsta Domstol 1789—1809, Sthlm 1922, s. 8 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=