1809 ÅRS REGERINGSFORM ätten, vilken såsom förmyndarstyrelsens kansler haft det närmaste ansvaret för den unge konungens, Magnus Erikssons, fostran. Philippus Ragvaldi hade under åtminstone ett decennium studerat teologi och juridik i Frankrike, där han förvärvade den höga juridiska lärdomsgraden »decretorum doctor». Konungens styrelse skulle vara sådan, manas i Konungastyrelsen, att den lände honomsjälv till heder och allmogen, »boandi män», till fred, trygghet och frihet. Den vältaliga allitterationen »allmoghanum til fridh ok frälsi» förmedlar, som tidigare framgått, språkligt och innehållsmässigt den tradition från Södermannalagens konungaed som kom att fortleva framtill begynnelsen av det föregående århundradet. Södermannalagens konungabalk från 1320-talet är, framhåller Hafström, skriven under intryck av tidens kristna statsrättsåskådning, utformad av Thomas ab Aquino i De Regno och hämtad från Augustinus’ statsideal.^^ Väl att märka har den skolastisk-thomistiska naturrättsfilosofien fram till modern tid förblivit det auktoritativa utrycket för katolsk livssyn. Frihetsteoretikern lord John Acton, en av det victorianska Englands stora gestalter och under de sista åren före sin död 1902 verksam som professor i historia i Cambridge, anslöt sig i sin syn på frihetsproblemet framför allt till den centrala katolska traditionen. Människans natur är att vara Guds avbild, lärde Thomas. Det är hennes uppgift att alltmera realisera denna bild genom självdisciplin och frihet under ansvar. »If men were free», uttalade Acton, »by virtue of their being formed after the image of God, the proportion in which they realised that image would be the measure of their freedom».^- 21 7. Frukter av de engelska independentisternas verksamhet Ytterligare en viss komplettering förefaller med den ovan tecknade bakgrunden erforderlig. Föreställningen om en av staten oberoende rättssfär fick, som Strömberg understryker, ny livskraft genom 1600- och 1700talens naturrättsfilosofi.^^ Ett avgörande incitament av såväl teoretisk som praktisk betydelse bör emellertid framhållas. En suverän individualism på det religiösa området hävdades på 1600-talet av de engelska independentisterna i deras kamp mot högkyrkan. Inom deras läger förkunnades den berömda läran om »oförytterliga rättigheter» som sedermera i dess klassiska form utmejslades av John Locke (1632—1704), uppvuxen i och väl förtrogen med dessa kretsar. Locke, som grundläde den engelska empirismen, anslöt sig i sin statslära till teorin om samhällsfördraget samt anses Gerhard Hafström, Det svenska rättssamhällets kristna grundvalar, Lunds Stifts Julbok 1960, s. 69. Hornwall, tidigare a.a. s. 330 ff. H. Strömberg 1 StvT 1963, s. 371.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=