1809 ÅRS REGERINGSFORM 6. Betydelsen av gammalgermansk åskådning och kristendom Innan tillkomsten av GRF behandlas samt Silverstolpes naturrättslära och vissa däri ingående begreppsbestämningar redovisas, må emellertid framhållas bl.a. följande. Uttrycket »personlig frihet» bär förvisso, allmänt sett, omisskännliga tecken av naturrätt och av upplysningstidens statsfilosofi. Dess idévärld kan emellertid icke på detta sätt fixeras; perspektivet bleve då alltför kortsiktigt. Hos germanerna var statsmakten ursprungligen snävt begränsad. Enligt germansk uppfattning föll det sig därför naturligt, att ett vidsträckt område lämnades öppet åt personlig handlingsfrihet. Den viktigaste principiella grunden synes dock vara kristendomen. Enligt kristen åskådning var människan ämnad ej blott till statsborgare utan framför allt till medlem av gudsriket, vars i uppenbarelsen och samvetet framträdande bud krävde lydnad framför det mänskliga statssamhällets {det kristna personlighetsbegreppet). Med denna bakgrund kan hävdas, att begreppet »personlig frihet» väl harmonierar med det i GRF § 16 nedlagda arvet från landskapslagarnas tid och med den kristna åskådning som i Äldre västgötalagens kyrkobalk bekännes i den korta men just därigenom så uttrycksfulla meningen: »Kristus är först i vår lag.» Frihetsbegreppet föres härigenom ut i ett grundläggande och för dess fortsatta utveckling fruktbärande internationellt sammanhang. Under 1100-talet påbörjades ett medvetet kristnande av den svenska rätten, kärnfullt och träffande skildrat av Gerhard Hafström med de sammanfattande orden: »I stället för den hedniske blotkonungen träder den kristne fridsfursten med sin fridlagstiftning. I stället för skillnaden mellan jarl och karl samt mellan fri och träl kommer likheten inför lagen med lika mansbot för bonde och bokarl, i stället för självhämnd införes försoningsbot, och i stället för ättens ära, värnad av våldet, träder fram den enskilda människans frid, hägnad av lagen — den lag, som därigenom byggde land.» Genom frid kan trygghet och frihet vinnas. Konungens roll som fridsfurste, fredsbevarare, kommer genom tiderna flerstädes till uttryck i våra statsförfattningsurkunder. Denne skulle enligt Upplandslagens konungabalk dömas till krona och konungadöme, att »land råda, rike styra, lag styrka, frid hålla». Själv genom lagen fredad från angrepp skulle Konungen i första han »frida och frelsa» sin allmoge. (Uttrycket möter i konungaeden i Södermannalagens konungabalk, art. 6, i Konunga- och hövdingastyrelsen, i edsformulären i Magnus Erikssons Allmänna landslag och i Kristoffers landslag, art. 7 samt i konungaeden sådan den 1617 bestämdes. Jfr även Konungaförsäkran 1611, art. 8, enligt vilket stadgande 19 Gerhard Hafström, Ansgar samt Sveriges kristnande, Lunds Stifts Julbok 1965, s. 8.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=