Karl xi och rådet 257 ensam föredragit ecklesiastika ärenden. Förf. menar också att de militära experterna svarat för den mer kvalificerade föredragningen men medger själv att det »i första hand är de administrativa besluten som granskats, inte de politiska». En stor del av det undersökta materialet avser mycket banala tjänsteärenden (beslut om löneavdrag, nya reglementen etc) och i Svea livgardes historia och Carl-Fredrik Corins arbete om självstyre och kunglig maktpolitik i Stockholm får man en annan bild av sekreterarnas inflytande i militära frågor; bl.a. skildras hur Lindschöld spelat en viktig roll i den segslitna frågan om livgardets inkvartering i huvudstaden och blev föremål för suppliker och mutförsök från borgerskåpet. Denna typ av litteratur har förf. inte utnyttjat, och framställningenpräglas också av bristande kännedom om militärväsendets allmänna organisation och utveckling. Närmare besett kan flera faser urskiljas i ärendenas antal och handläggning. Början av 80-talet var en period av militär och administrativ uppbyggnad och överstarnas korrespondens med kansliet var ännu obetydlig. Av 412 brev från de tre regementena som påförts anteckning om beslut hänför sig bara 40 till den första femårsperioden 1680—85 och av dessa i sin tur endast 3 till Livgardet, där kung och överste avgjorde många ärenden utan vidare formaliteter. Mot slutet av 80-talet ökade antalet ärenden. Krigsrådet blev föredragande och en markant topp i handläggningen noteras bl.a. i samband med mobiliseringen och det danska krigshotet 1688—89.® Motsvarande kritik kan riktas mot avsnittet om de ecklesiastika ärendena (s 90 ff). Även här är det undersökta materialet till en början mycket tunt. Bland skrivelser till KM från konsistoriet i Lund 1680—96 har förf. sålunda funnit 80 brev med påteckning om resolution (Åbo:130), av vilka endast 5 är från åren 1680—85, men hon diskuterar inte tänkbara orsaker till fenomenet och förbiser den kyrkohistoriska litteraturen. På det kyrkliga området präglades 1680talet av arbetet med den nya kyrkolagen (1686) och därmed sammanhängande förordningar. Även domkapitlen reorganiserades, och vid konsistoriet i Lund rådde som forskningen visat mycket provisoriska förhållanden som resultat av kriget och försvenskningsarbetet. Karl XI gav klarsignal för ett consistorium ecklesiasticum redan 1680, men eftersom universitetet ännu inte återupprättats fanns det inga teologie professorer att tillgå som bisittare. Provisoriska konsistorier fick handlägga äktenskapsmålen, ® C.-F. CoRiN, Självstyre och kunglig maktpolitik inom Stockholms stadsförvaltning 1668—1697 (1958) s 252 ff, 257, 261, 373. F. Wernstedt, Kungl. Svea livgardes historia. IV. 1660—1718 (1954) s 133—351, om inkvarteringen s. 297. Livgardets historik är en av de bästa och modernaste i sitt slag och utgör här självskriven referenslitteratur. Wernstedt ger en väl strukturerad helhetsbild av regementets verksamhet och relationer till kung, regering och andra myndigheter, och hans arbete möjliggör också en viss kontroll av Lövgrens statistik, som i ett par fall synes ofullständig. Hon uppger sålunda s 77 att det för 1696 inte finns några skrivelser till KM från den då nyutnämnde översten Kurt Posse, men Wernstedt åberopar sådana både från september och december samma år; Wernstedt s 314 not 2 (om tjänstedräkt) och s 329 not 1 (om vapen). Det särskilda kapitlet om sekreterarnas handläggning och inflytande i olika frågor (s 138 ff) verkar löst påhängt, och e.xemplifieringen hade blivit mindre godtycklig om det utgått till förmån för en mer integrerad framställning i andra avsnitt. — Spec. Om Karl XI och hans politiska utnyttjande av kommissioner och kommittéer G. Hesslén, Det svenska kommittéväsendet intill år 1905 (1927) s 40 ff. S. Ågren, Karl XI;s indelningsverk för armén (1922) passim.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=