Gunnar Bramstång Ordet »frihet» äger, somMontesquieu påpekat, en varierande betydelse.-* Politisk eller borgerlig frihet hänger otvivelaktigt nära samman med den naturliga eller personliga friheten. Innehållsmässigt sammanföllo emellertid för de doktrinärt naturrättslärda dessa begrepp ingalunda, varom ytterligare i det följande. Tills vidare må det emellertid vara tillräckligt att notera den stora vikt som i Montesquieu’s system tillädes den lagbundna friheten. Frihet skulle existera under lagarna, säkerhet genom lagarna och deras strikta tillämpning. (Jfr i Förenings- och säkerhetsakten 1789, 2:o,. lokutionen »frie, laglydige och säkre undersåtare».) 18 Med den ovan schematiskt tecknade bakgrunden förefaller det a priori på intet sätt anmärkningsvärt, att begreppet »personlig frihet» kom att ingå i GRF:s Magna charta. Flärigenom säkerställdes den individuella friheten, medan ständerna enligt GRF § 114 — liksom enligt tidigare regeringsformer och konungaförsäkringar — tillförsäkrades »deras privilegier, förmåner, rättigheter och friheter». Systemet förefaller som helhet väl uppbyggt och noga genomtänkt. Den hittills företagna utredningen synes ha givit till resultat, att orsaken till införandet av begreppet »personlig frihet» i GRF § 16 knappast kan sökas i det straffrättsliga påföljdssystemets utveckling. Enda stödet för en dylik uppfattning skulle måhända kunna anses ligga i att det tidigare gällande förbudet mot någons fördärvande till »lem» utmönstrades 1809. Härtill må emellertid genmälas, att prygelstraffet hos oss kom att upphävas helt och hållet först 1855. Dessutom åsyftar, som i det följande skall närmare åskådliggöras, begreppet »personlig frihet» i dess urspungliga innebörd ingalunda blott att bereda skydd mot statligt tvång i form av inspärrning. Sammanfattningsvis torde kunna konstateras, att skyddet för individen har tilldragit sig en betydande uppmärksamhet i 1700-talets naturrättsläror, maktfördelningssystem och därpå vilande utländska författningar. Frihetstidens avigsidor hade på ett åskådligt, praktiskt sätt givit vid handen, att den enskildes frihetsintresse kunde undertryckas icke blott i tider av monarkiskt envälde. Frihet var vid tiden för utarbetandet av GRF något av ett honnörs- och modeord, som ständigt accentuerades och till vars lov åtskilliga skalder strängat sina lyror. Att det kom att ingå i denna konstitution är sålunda på intet sätt förvånande, allra minst som det skall visa sig äga en specifik betydelse i ett noggrant utmejslat naturrättsligt system, presenterat av Axel Gabriel Silverstolpe, själv en av 1809 års män och grundlagsstiftare. Jfr Landquist, a.a. s. 3 f. 29
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=