1809 ÅRS REGERINGSFORM 17 ranni; etc.) Vad som här förtjänar att understrykas är, att Montesquieu’s maktfördelningslära utgjorde en arsenal, varur vapen till bekämpande av ständerväldets avigsidor hämtades. I motiven till GRF (konstitutionsutskottets memorial) påträffas omisskännliga spår av dennes statsteori. Det kan följaktligen vara av intresse att något närmare betrakta denna lära med särskild hänsyn till frihetsbegreppet. Maktfördelningslärans grundtanke var, att all maktkoncentration leder till maktmissbruk och rättsosäkerhet, medan en uppdelning av statsmakten på olika organ, som kunna balansera och kontrollera varandra, befrämjar frihet och rättssäkerhet för medborgarna.-^ För medborgaren bestode, hävdade Montesquieu, den politiska friheten i det slags sinneslugn, som hade sin rot i att alla kände sig personligen säkra\ för att denna frihet skulle ■existera fordrades, att styrelsen vore sådan, att den ene medborgaren inte behövde frukta den andre. I en stat, d.v.s. i ett samhälle, där det funnes lagar, kunde friheten inte bestå i annat än i att kunna göra det man borde vilja samt i att ej vara tvungen att göra det som man inte borde vilja. Frihet vore rätten att göra allt som lagarna medgåve,^^ och om en med- ■borgare kunde göra det som de förbjöde, skulle det inte längre finnas frihet, ty de andra medborgarna skulle kunna göra detsamma.^® Den politiska eller borgerliga friheten befrämjades enligt Montesquieu bäst genom att man klart skilde mellan verkställande, lagstiftande och dömande uppgifter; genom deras anförtroende åt olika statsorgan skulle ■erforderlig maktbalans kunna uppnås.^^ England utgjorde på Montesquieu’s tid förebilden för en fri och stabil styrelseform. »Det tillkommer», uttalar försiktighetsvis Montesquieu i Landquists översättning, »inte mig att avgöra, om engelsmännen för närvarande åtnjuta någon frihet eller ej. Det är mig nog att säga, att den fastställts av deras lagar; jag efterforskar inte något ytterligare.» Jfr H. Strömberg, Sveriges författning, 6 uppL, Malmö 1974, s. 62; kurs. gjorda här. Beträffande tanken på ett monarkiskt maktcentrum contra parlamentarismens idé och den europeiska statsutvecklingen jfr närmare Nils Stjernberg, Om de nutida rättsliga garantierna för medborgarfrihet och rättssäkerhet, StvT 1920 s. 397 ff. Den kompliceradc uppbyggnaden av Montesquieu’s maktfördelningslära understrykes av Rolf Karlbom, Montesquieus maktfördelningslära, StvT 1956, s. 95 ff. Jfr Montesquieu’s av Karlbom, Bakgrunden till 1809 års regeringsform, akad. avh. Göteborg 1964, s. 173, citerade »legalistiska frihetsdefinition» : »La LIberté est le droit de faire tout ce que les Loix permettent». Ur Lagarnas anda, i De filosofiska mästerverken Valda, redigerade och med inledning försedda av John Landquist, 6, Sthlm 1943, s. 3 ff. I 1789 års franska rättighetsförklaring, art. 4, definierades friheten som möjlighet att göra allt, som icke skadar andra. Jfr Hornwall, tidigare a.a. s. 328: Möjligheterna till frihetens realiserande ökades i proportion till förekomsten av balanserande intressen och olika opinionsgrupper. “ Landquist, tidigare a.a. s. 17. Beträffande källorna till Montesquieu’s doktrin och denna statsteoris »eklektiska karaktär» se närmare Karlbom i StvT 1956, s. 95 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=