1809 ÅRS REGERINGSFORM 15 brechbar und aufhebbar waren. Man versteht deshalb das Problem der Menschenrechte nur dann, wenn man sorgfältig unterscheidet zwischen Toleranzen und institutionell gesicherten Rechten. Auch imabsolutistischen Staat sprach man von Menschenrechten, aber es handelte sich in Wirklichkeit umToleranzen.» Det torde emellertid i förbigående kunna något ifrågasättas, huruvida en dylik distinktion vid ett närmare påseende kan befinnas vara särdeles nyttig och hållbar, i synnerhet om ett historiskt-realistiskt åskådningssätt anlägges. Kriele synes icke vara omedveten omatt i själva verket flera onekligen ytterst betydelsefulla spörsmål antydas, vilka emellertid knappast fullt rättvisande och övertygande låta sig fångas under beteckningarna »Rechte oder Toleranze». För det första måste givetvis skiljas mellan blotta proklamationen av medborgerliga frioch rättigheter i en statsförfattningstext samt deras mer eller mindre omsorgsfulla iakttagande i praktisk tillämpning. För det andra inställer sig spörsmålet om möjligheterna att genom grundlagstiftning eller normgivning på lägre nivå förändra, urholka eller rentav upphäva sådana rättigheter. Nonchaleras sålunda konsekvent en grundlagfäst rättighet —och detta må ske av en suverän härskare eller i hägnet av ett såsom demokratiskt betecknat statsskick! — kan sagda rättighet otvivelaktigt komma att framstå som en tom fras eller en död bokstav. Låter sig åter samma rättighet lagstiftningsvägen relativt lätt radikalt beskäras eller rentav avskaffas, må givetvis på goda grunder kunna konstateras, att den erbjuder ett måhända ytterst bräckligt skydd för den enskilde medborgaren. Vad som däremot förefaller mig att vara åtminstone i juridisk-teknisk och terminologisk mening närmast ogörligt är att vilja bestrida en såsom »rättighet» betecknad grundlagsregels karaktär av just rättighet med hänvisning till konstruktionen av det statsförfattningssystem (det statsskick) vari den ingår, och det praktiska värde som den av dylikt skäl må befinnas böra tillmätas. Termen »rättighet» måste vid ett studium av olika statsförfattningstexter uppfattas uteslutande i teknisk bemärkelse och torde i detta hänseende få betraktas som formellt oantastlig. Terminologien får sålunda accepteras, men väl att märka i fullt medvetande om att densamma knappast i och för sig lämnar fullödiga, tillfredsställande svar på de stundom intrikata frågorna om en viss »rättighets» materiella och reella innebörd samt stabilitet inför olika tänkbara påfrestningar. Besvarandet av dylika spörsmål tarvar, allmänt sett, ingående undersökningar av statsrättslig och statsvetenskaplig karaktär, vilka näppeligen kunna begränsas till en sammanfattande värdering och rubricering av själva statsskicket. 5. Montesquieu's inflytande på den svenska debatten under frihetstiden Begreppet »personlig frihet» skall i det följande något närmare betraktas. Ett uttryck med liknande valör och idémässig bakgrund men med något annorlunda innebörd återfinnes i den vid 1769 års svenska riksdag föreslagna »akten om personlig säkerhet samt säkerhet om äganderätten».^® ** Kriele, tidigare a.a. s. 116. Närmare härom Christian Naumann Svenska statsförfattningens historiska utveckling, Sthlm 1864, s. 377 f. Beträffande begreppet »personlig säkerhet» jfr även Daniel Boethius, Försök till en lärobok uti natur-rätten, Upsala 1799, s. 47.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=