Gunnar Bramstång folksuveränitetens lära var just Jefferson, vars ideal var det som samhälle outvecklade Virginia, liksom Schweiz varit Rousseaus. Jefferson hävdade bl.a., att individerna skulle frånhända sig så litet av sin makt som möjligt och framför allt aldrig avstå från rätten att reformera sina institutioner. Med denna bakgrund är det ej ägnat att förvåna, att ordet »frihet» återfinnes i de förenade amerikanska staternas »Declaration of independence» 4 juli 1776.^® Förenta staternas konstitution 1787, som inspirerats av Montesquieu’s maktdelningsteori, innehöll rättighetsregler avseende personlig frihet. Med amerikanska förebilder utformades sedermera den förklaring om människans och medborgarens fri- och rättigheter, som antogs av den franska revolutionens konstituerande nationalförsamling i aug. 1789. Frihetsbegreppet kom att ingå i »Declaration des droits de Thomme et du citoyen» i den franska konstitutionen 3 sept. 1791 liksomi 1793 och 1795 års författningar. Franska revolutionens oerhörda betydelse som idéväckare understrykes ofta i historisk-statsvetenskaplig litteratur. Frankrike hade därmed, uttalar exempelvis Brita Skottsberg, på den europeiska kontinenten introducerat de mänskliga rättigheterna i den positiva rättsordningen. Franska revolutionen betydde den individualistiska idévärldens genombrott. I stället för ståndsprivilegier trädde individuella rättigheter, grundade på den frihet som människan av naturen ansågs äga.^^ Beträffande dessa första liksom även åtskilliga senare rättighetsförklaringar synes en gemensam iakttagelse möjlig. Ffistorien visar nämligen, som Håkan Strömberg konstaterar, att rättighetsförklaringarna äro en produkt av oroliga tider och komma som en reaktion mot förtryck och rättsupplösning.^® En annan observation av generell natur redovisas av Kriele, nämligen att dessa rättigheters historia och författningsstatsidéns utvecklingsförlopp skulle komma att bilda en oskiljaktig enhet. Till belysning av sina tankegångar därvidlag framhåller denne författare: »Nur wo es keinen Souverän gibt, kann es Menschenrechte als Rechte geben. Im Absolutismus gab es Menschenrechte in der Idee, nicht in der Wirklichkeit, in der Philosophie, nicht imRecht. Es gab zwar Verfassungsurkunden, die einzelne Rechte formulierten und die auch richterlich anwendbar waren. Aber es handelte sich um Toleranzen, die jederzeit durchGert Hornwall, Lord Actons tankar om friheten, StvT 1956, s. 341. Jfr även Brita Skottsberg, 1920-talets rättighetsförklaringar, StvT 1942, s. 18. Jfr härom Christian Naumann, Sveriges Statsförfattnings-Rätt, 2. uppl., Sthlm 1881—1883, tredje bandet, s. 32 ff. Brita Skottsberg, tidigare a.a. s. 18 f. Beträffande personlighetsrättens framväxt må hänvisas till Orlando De Carvalho, Les droits de 1’hommc dans le droit civil portugais, Coimbra 1974. H. Strömberg, Om mänskliga och medborgerliga rättigheter, StvT 1963 s. 375. Jfr Pontus Fahlbeck, Regeringsformen i historisk belysning, Sthlm 1910, s. 67 ff. 14
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=