GöstaÄqvist avser den för svealandskapen gällande ledungsrätten. Denna dubbeltydighet påpekades redan av Schlyter i hans Ordbok (SSGL 13) s. 515 s.v. Roparatter. Möjligen har någon gång rodarätten i bemärkelsen straffrätt till sjöss ingått i något större rättskomplex som gällt i och för Roden. Detta inskränker sig till lösa konstruktioner och förmodanden om saker och ting omvilka vi för närvarande inte har någon kunskap. Måhända behöver inte denna överensstämmelse i uttrycken innebära att ledungsrätten på något sätt härstammar från det geografiska begreppet Roden. Man skulle också kunna se det på så sätt att såväl ropen, betraktat som geografiskt begrepp som den rättsbildning, som kallas ropa (rop^e) r^et och utgör svearnas ledungsrätt har sin gemensamma bakgrund i det förut behandlade ordet hrjåöa med dess avledningar och sålunda är två grenar på samma träd. 200 Avslutningsvis skall göras en sammanfattning av de resultat, som ovan ernåtts ifråga om innebörden av uttrycket Roden och de ortografier som ha samband med detta begrepp. Den kan och bör göras kort. Problemet Roden innehåller ett par moment eller, om man så vill, tre och de kan återges på följande sätt: 1. Den språkliga innebörden av Roden. Utgångspunkten bör sökas i ordet hrjoQa med en första innebörd av ’röja’, ’tränga på’, ’storma fram’ som alltså tar sikte på den verksamhet som utövades av de hövdingar, som voro verksamma på norra Upplandskusten. En andra innebörd av detta ord är ’betäcka’, ’smycka’ och liknande. Till ordet hr]6da ansluter sig substantivet hrjoör för den som utövar den verksamhet, som karakteriseras av verbet hrjoÖa och som alltså innebär ’vernichter’, den somröjer ett skepp o.dyl. Därmed är alltså sjökungarna på norra Upplandskustens verksamhet angiven. Ett tidigt uttryck för dessa hövdingar synes vara den benämning som r/7os-folket vid besök hos kejsar Ludvig den fromme hade angivit för sin konung, nämligen chacanus som kan uppfattas som en förvrängning av r^os-folkets sjökung. 2. Den geografiska omfattningen av Roden. Omfattningen av Roden finns ingenstädes angiven i den svenska landskapsrätten. Genom studium av framför allt kyrkliga urkunder från tidpunkter nära århundradesskiftet 1300 vilket är i närheten av tidpunkten för UL:s utarbetande och stadfästelse kommer man fram till att Roden vid denna tidpunkt bör ha omfattat de sju socknarna Väst-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=