Reflexioner kring Rodenproblemet 199 sjöss och kommer därför mycket nära begreppet stridsrätt emedan denna rodarätt är förutsättningen för att framgångsrikt kunna föra sjökrig. Men därmed har man fått en indirekt bekräftelse på det förslag till lingvistisk och etymologisk förklaring, som angavs i början av denna undersökning, när där framfördes verbet hrjoöa och substantivet hrjoör som lämpliga utgångspunkter. Dessa ords innebörd, ’röjning av skepp’, ’nedgörande av dess besättning’ o.dyk, samt den som utför sådana gärningar, ligger också som bakgrund till den ordning, som är rådande å ledungsflottan vid färd till eller från och under sådan verksamhet. I UL och SdmL föreligger emellertid två förhållanden, som något kan rubba denna bild. Det ena är av övervägande formell natur och består i den omständigheten att UL enligt sina ordalag tydligen inräknar vårdhållsskyldigheten och den därmed förenade vaktskyldigheten i rodarätten. Detta framgår av några ord mot slutet av KgB 12: Szaa lyktans kununx halkar at ropa rat. Ordet at står här enligt Schlyter felaktigt för ok. Enligt detta stadgande skulle alltså specialstraffrätten till sjöss vara utvidgad med vakttjänst till lands, dock fortfarande nära knuten till landets försvar. Någon liknande bestämmelse förekommer inte i SdmL, där KgB 11 har såväl i flocköversikten i början av balken som rubriken till flocken Vm ropa rat och KgB 12 på motsvarande sätt såväl i flocköversikten som rubriken Vrn warp bald. Här kan man med andra ord inte inräkna flocken 12 i rodarätten. Någon större betydelse torde denna formella olikhet mellan UL:s och SdmL:s stadganden inte ha men den kan vara värd ett påpekande. Det andra förhållandet går också tillbaka till en flockrubrik, nämligen UL R 13 som lyder: Huru sum skil lanz lagh. ok ropa rat.^^^ varefter i flock 13 följer de tidigare omnämnda stadgandena om vad i Roden, vilka bestämmelser skilja sig från de vanliga för hundaren och folklanden gällande, som behandlas i B 17 § 4. Här är det alldeles uppenbart att uttrycket ropa rat avser rättsliga stadganden i Roden, nämligen jordatvister, vilka näppeligen kan ha något med ledungsrätten eller kustbevakningen att göra. Detta har till följd att ropa rat alltså nyttjas i två betydelser, där den ena avser den för det geografiska Roden gällande rätten och den andra 1C3 164 103 Ovan s. 133 ff. SSGL 3 s. 101, not 45. I Codex Esplunda, som är den till vår kännedomsenast komna handskriften till UL, har denna rubrik formen: Huru som skil lanzrtet olagh. oc rof)a: rxt (Upplandslagen enligt Codex Esplunda, ed. Sam Henning, Samlingar utgivna av Svenska FornskriftSällskapet, häfte 170, s. 157). Kantrubriken har följande lydelse: XIII. huru som skil lanzlagh vm roji.t r.ct. Själva flocken innehåller en ny form Rol).crin. Flocken börjar Ropnerin liggr i lanzlaghom (a.ed. s. 171). 1G4 165
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=