Reflexioner kring Rodenproblemet 197 att det på mindre skepp skulle vara omöjligt att åstadkomma den bevisning som man kunde göra på land på grund av att besättningen helt enkelt var för fåtalig. Förutom de nu nämnda brotten upptar UL och SdmL bland rodarättsbrotten trenne som får betraktas som speciella brott, som kan begås på fartyg men inte heller någon annanstans. Det första är att någon med vilja kastas över bord. Eftersom här talas om bord som vetter mot land och bord som vetter till havs får man förmoda att man i första hand har tänkt sig skepp som ligger i hamn. Helt nödvändigt är dock inte detta antagande. De två andra fallen kan karakteriseras som befälhavarbrott eller styremannabrott och medför böter och skadeståndsskyldighet. Det ena är om styremannen gör sig skyldig till a sighting, dvs. ombordläggning eller kollision med annat skepp och det andra är att man rdenir hampn ajf aprum. Det senare förefaller inte att vara helt klart till sin innebörd men stadgandet talar för att under ledungståg en viss ordning var rådande i hamnarna, vilken inte fick brytas utan varje fartyg får förutsättas ha haft sin bestämda plats. Dessa tre brott komma i lagtexten efter den för de övriga gällande allmänna förlikningsmöjligheten och detta innebär att de inte kan förlikas. I synnerhet de två sistnämnda brotten synas ha karaktär av disciplinbrott hos skeppsbefälhavarna och innebär därför ett hot mot den sammanhållning, som får förutsättas vara nödvändig för ett framgångsrikt krigståg till sjöss. Utan att vara ett brott mot rodarätten men med nära anknytning till detta rättskomplex är den frid i hamnläge, som finns stadgad i UL Mil § 3, ord för ord lika återgivet i VmL M 10 § 1, sånär som på de sista orden, tmghum attae eller åttio marker. Förutsättningen att befinna sig utom vård och vaka upprätthålles inte här. Brottet består i dråp inombords å skeppet eller å landgången. Tält skall emellertid vara uppslaget i lyftingen dvs. bakstammen och sköld uppsatt å framstammen.^®® Skeppet ligger alltså i hamn men färdigt att avgå till eller fortsätta sjötåg. I SdmL motsvaras detta stadgande av bestämmelsen i SdmL M26 § 10, medan någon motsvarighet inte finnes i HL i annan formän som sårande i snäckofrid i HL M 14 pr, vilket brott betingar fyrtio mark i böter och alltså inte är jämförbart med det i de tre övriga svealagarna angivna dråpet å skepp i hamnläge. För alla brott mot rodarätten, utom kast överbord, kollision och att inta någon annans hamnplats, finns föreskrift om möjlighet till förlikning Kunungar biupter lepung utt. skip ligger .}. liCghi. lyptingxr tialdxpter skiöldar a stampni. wxrpitr pisr man drtepin fore borpe ok bryggiu sporpe. liggi twaeböte tiughumattx. 100
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=