Gösta Åqvist 5<lr, för vilka senare konungen har rätt till 40 marks böter för brott mot hans frid4^" SdmL däremot lägger huvudvikten vid stöld, där man i KgB 11 pr skiljer på två grader: under en halv mark och mer än en halv markd^® Vidare anges slag och sårande, somkan förlikas medan hugg till fulla sår och dråp förutom vanliga böter, som dubbleras, kräver ytterligare 40 mark för brott mot konungens frid. En formell olikhet mellan UL och SdmL föreligger i förutsättningarna såtillvida att det inte finns angivet i SdmL att skeppet har löpt ut i ledung. Emellertid anger rubriken att kapitlet handlar om rodarätt, varför något tvivel inte behöver råda på denna punkt. Dessutom anger SdmL att skeppet utom vård och vaka är i full rodarätt, med ett adjektiv som inte finnes i UL:s motsvarande bestämmelser. Inte heller denna omständighet torde avse att markera någon från UL skild innebörd. Man skulle kunna befara att den olika brottsuppräkningen i UL och SdmL skulle innebära att de båda rodarätterna inte helt täckte varandra. UL:s skulle med andra ord vara vidare än SdmL:s. En genomgång av manhelgdsbalkarna i samtliga svealagar, som beröres av rodarätten, alltså UL, SdmL, VmL och HL visar emellertid att de innehålla samma brott mot manhelgden i form av dråp, sårande, slag, rån och tjuvnad med det enda undantaget att SdmL har tjuvnadsbrotten i en särskild tjuvnadsbalk. UL:s formulering brott mot landets lag, vad sak det än är blir följaktligen inte vidare än de övrigas i den mån det rör sig om brott mot manhelgden. Brotten enligt rodarätten karakteriseras straffrättsligt genom att böterna fördubblas i förhållande till motsvarande brott begångna i land och processrättsligt genom att det endast krävs hälften i vittnen och eder mot landbegångna brott av samma natur. Vidare är som i många sjörättsliga sammanhang förlikning möjlig om sådan äger rum innan man uppnår hemorten, dock får sådan förlikning inte inkräkta på konungens rätt till böter när hans frid har kränkts. Nu är ju inte fördubblade böter i och för sig något märkligt. Landskapsrätten uppvisar åtskilliga fall med dubbla eller tredubbla böter vid särskilt kvalificerade brott.^^® Det är närmast när dessa böter kombineras med hälften i vittnen och eder som förfarandet framstår som avvikande från det vedertagna. Den sistnämnda bestämmelsen får ses mot bakgrund av 196 157 Vid återgivandet till nusvenska har terminologien hos Holmbäck—Wessén, SLL Första serien: (östgötalagen och) Upplandslagen i huvudsak följts. 1^® SdmL:s bestämmelser om tjuvnad under full rodarätt har blivit föremål för speciell behandling av Hjärne i avhandlingen Bjärköarätt och ledungsrätt, ingående i utgåvan av vissa av hans skrifter under namnet Land och ledung, Del 1, s. 33 ff. 159 Prån svealagarna kan anföras UL M 11, 12, SdmL M 26, 27, Vrml M 10, 11, HL M6: 1.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=