Gösta Äqvist innebörd. Detta behöver naturligtvis inte hindra att även de storbönder som bemannade en 40-roddare, åtnjöte samma privilegium, dock må erinras om att en 40-roddare inte bemannades med fyrtio man utan med omkring etthundra man medan 40 man på ett ledungsskepp knappast kunde vara tillräcklig bemanning annat än på sin höjd en 16-roddare, ett så pass litet skepp att det kappast kunde vara användbart vid denna tid. Härmed må jämföras att redan under Olav Tryggvassons tid förekom skepp med upp till 34 rum, dvs. 68-roddare (Ormen långe, Olav Tryggvessons saga. ed. Anne Holtsmark och Didrik Arup Seip kap. 88). Under 1000-talet ökas skeppens storlek ytterligare. Enligt Harald Hårdrådes saga kap. 59 och 60 (ed. Holtsmark-Seip) lät denne konung bygga ett skepp med trettiofem rum, dvs. en 70-roddare och enligt Olav den heliges saga (samma ed.) kap. 147 hade Håkon jarl en drake med fyrtio rum och Knut den store en med sextlo.^^^ Redan bemanningstalen för 40-roddarna visa dock att de betänkligheter som Hjärne hyste ifråga om den dittills gällande uppfattningen om innebörden av ögL D 14 § 9 voro i högsta grad befogade. Att sedan alla hundaren inte gränsade till öppna havet eller annat större vatten kan inte ha spelat någon som helst roll. Det vattensystem som genomkorsade de gamla folklanden var tillräckligt brett och djupt för att låta även de stora men relativt grundgående fartygen av 40-roddarens typ gå långt upp i landet och ha sina förtöjnings- och uppläggningsplatser vid storböndernas gårdar inne i landet. Att tro att sjöfolk skulle lämna sina fartyg vid kusterna utan att de när som helst skulle kunna inspekteras, bevakas och underhållas av sina ägare vittnar om ett betraktelsesätt, som absolut inte finns hos sjöfolket. Därför finner vi också båtar uppe i Vendel och Valsgärde som begravningsrum för hundarenas stormän. Med detta betraktelsesätt framstår hundaret som en sammanslutning av flera skeppslag. Sammanslutningens syfte är att kunna bygga, utrusta och bemanna ett antal skepp av en storleksordning, som krävde besättningar på sammanlagt 200 till 240 man, vilket motsvarat 100—120 hushåll eller däromkring. I stort stämmer detta antal med ett antagande för varje hundare av 15—16 hamnor med omkring 8 bönder I varje hamna. Varken antalet hamnor eller antalet bönder per hamna får naturligtvis tagas alltför exakt. Även om man från början har haft ett visst system för hundarets organisation så måste detta ganska snart ha förändrats till numerären på grund av befolkningstalens utveckling.^“^ Storleken på Harald Hårdrådes skepp kan anses belagd genom skalden I>j6d6lfr Arnorsson, som i ett kväde —Lausavisur strof 21 —talar om de sjuttio årorna. Däremot har inte Sigvat skald i sin Knutsdråpa någon uppgift om de stora skeppen på fyrtio resp. sextio rum. En synnerligen ingående behandling av områdesindelningen hund och hundare 194 153 154
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=