I9l Reflexioner kring Rodenproblemet Hjärne en sådan övergång rimlig även i Sverige, fastän något belägg härför inte från den svenska landskapsrätten stod att erhålla. Tvärtom kan Hjärne sägas själv ha bidragit till att det enda ställe som kunde tolkas som ett belägg för det 40-årade skeppets förekomst i vårt land fick en annan innebörd.^^® Vill man ha belägg för en sådan utveckling mot större skepp blir man tvungen att söka förebilder härtill i de norska och isländska sagorna samt i arkeologiskt material från Sutton Hoo i England och Skuldelev i Danmark.^^® Naturligtvis är det troligt att samma eller i stort sett samma förhållande som varit vanliga i övriga nordiska länder också haft sin motsvårighet i vårt land. Att det 40-årade skeppet funnits i vårt land har allmänt antagits innan Hjärne själv vid sin behandling av ögL D 14:9 påvisade att den där givna bestämmelsen hade en mera allmän innebörd och avsåg den herreman, som hade stallare och stekare och fyrtio man i sin egen kost. Med detta behövde inte avses bara den som kunde utrusta ett 40-roddarfartyg utan i synnerhet den som kunde hålla 40 man som hird och huskarlafölje och därmed var en frälseman i Alsnöstadgans bemärkelse. Hjärne underlät att närmare diskutera besättningens storlek på de olika typer av skepp, som ansågs kunna förekomma i SvipioQ.^^'^ Det kan emellertid vara på sin plats att anföra de beräkningar som gjorts av Falk.^^® Enligt denne bör man för ett ledungsskepp minst ha räknat med två uppsättningar roddare samt ett antal man i för- och akterrummet. Roddarna måste med nödvändighet ha avlösning och redan den sjörättsliga beteckningen veckosjö anger hur långt ett roddarpass rimligen har ansetts vara. Härtill kommer givetvis att varje ledungsskepp måste räkna med en viss krigarkontingent utöver roddarna samt att en del av besättningen under ett härtåg blir sjuk, skadad eller dödad, varför reserver måste finnas att tillgå. Med stöd av vissa uppgifter i sagorna har Falk beräknat besättningens storlek i de olika båttyperna på följande sätt: I varje rum med ett par åror bör ha funnits fyra man vartill skall läggas ytterligare en fjärdedel. Härvid får man för det 24-årade skeppet fXVX4=60 man och för det 40-årade på motsvarande sätt |-X VX4=100 man. Med det antagande som Lönnroth gör att varje i Hjärne, Roden ss. 18—20. Hjärne, Bjärköarätt och ledungsrätt, ingående i utgåvan Land och ledung. Del 1, s. 111. Se även i samma utgåva ingående avhandlingen Tolft och hundare, s. 319. Det arkeologiska materialet är redovisat ovan not 30 a. I Tolft och hundare s. 320 och Roden s. 21 antyder Hjärne dock antalet besättningsmän på tvitugsessan enligt uppgifter i den västnordiska litteraturen och anger den till lägst 80 man. Falk, Hj., Altnordisches Seewesen, Heidelberg, 1912, s. 99.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=