Gösta Åqvist Även om det dokumentariska materialet ifråga om Roden alltså är synnerligen magert vid tiden för UL:s utgivande så har detta naturligtvis inte hindrat att förslag i olika hänseenden framförts som förklaring till Rodens särställning. Belägenheten vid östersjökusten har naturligtvis riktat uppmärksamheten på försvaret och särskilt på den del som avser bevakningen. Där framträder särskilt det s.k. bötessystemet och den bemanning som detta system måst föra med sig.^^'* Bestämmelser härom finnes i UL KgB 12, SdmL KgB 12 samt HL KgB 9, och framträder som ett åläggande för den bofasta befolkningen att föranstalta om sådan vakttjänst. Som förklaring till Rodens särställning i ekonomiskt hänseende är emellertid detta inte tillfredsställande, om man fattar Roden i den bemärkelse som detta område framträder vid tiden för LIL, dvs. vid århundradesskiftet mellan 1200-talet och 1300-talet. De skriftliga dokument som emanerar från denna tidpunkt ge inte vid handen att Roden omfattat mer än de sju kustsocknarna, som redan tidigare angivits, nämligen Västland, Lövsta, Hållnäs, Valö, Hökhuvud, Börstil och Harg.^^^ Den allra största delen av detta område, möjligen med undantag för Harg ligger norr om den egentliga böteslinjen, som från den sörmländska kusten och från den uppländska upp till ungefär nuvarande Grisslehamn går över Ålands hav till bötar och kasar på Åland.Det är därför knappast troligt att tjänstgöringen vid själva bötessystemet kan ha motiverat den minskade utgärdsskyldigheten. Däremot kunde det väl tänkas att annan bevakningsskyldighet kan ha motiverat Rodens särställning. Av bötesbeloppen framgår att bötesvakten är den viktigaste, i HL motsvarad av »bergvakt». Men annan vakthållning förekom vid kusten och en viktig sådan, där bötar ej fanns, måste ha utgjorts av strandvakten enligt UL, i SdmL kallad »invakt» och i HL »näsvakt».^^^ För bönderna vid den låga norra uppländska kusten, närmast alltså för dem som svarade för strandvakten i Västland, Lövsta och Hållnäs, har denna typ av vakt måhända varit den mest betydelsefulla och arbetssamma medan vakttjänsten vid de övriga socknarna vid skärgården utanför nuvarande öregrund och östhammar rimligen bör ha haft karaktär av blandad strandvakt och bötesvakt. Eftersom bötesvakten bör vara minst lika påfrestande borde rimligen de längre söderut vid kusten 186 Hjärne Roden s. 27, Hafströma.a. s. 70 ff. 1*5 Se ovan s. 164 och not 106. Modéer, Ivar, Namn- och ordgeografiska studier, karta å s. 39 (Uppsala Universitets Årsskrift 1937). Enligt UL KgB 12 § 1 bötar den som uteblir eller är försumlig i byvakt tre örar, vid strandvakt tre marker och vid bergvakt sex marker, enligt SdmL KgB 12 § 2 är böterna för byvakt, invakt och utvakt resp. tre örar, sex örar och tre marker och enligt HL KgB 8 och 9 pr för strandvakt och bergvakt tre marker. ise 137
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=