Göstaåqvist penningmark per lispund, 24 är antalet lispund enligt SdmL Add. 2 och talet 8 i nämnaren är det antagna antalet hushåll per hamna. Talet 0,9375 eller 0,94 avviker föga från det värde som erhållits per bondehushåll för innevånarne i Roden, i synnerhet inte om man till den beräknade ledungslamen lägger ättargälden. Detta låter naturligtvis säga sig. Ändock måste med beklagande konstateras att de antaganden som gjorts för Södermanlands vidkommande är allt för många för att möjliggöra en jämförelse med övriga SvipioQ-l^nÅskap med anspråk på att representera ett realistiskt sätt att behandla detta skatteproblem. Dessutom tillkommer den omständigheten att detta landskap är det enda som kan uppvisa räkenskaper över faktiskt uppburna utgärder, även om nu detta hänför sig till en tidpunkt som ligger avsevärt senare än de lagstadganden som gälla det egentliga Uppland och Roden. Därför kan och bör de uppgifter, som här ovan andragits för Södermanland vid jämförelsen med övriga SvipioÖ-XdLnås utgärder och belastningen å bondehushåll användas med mycket stor försiktighet. I sitt arbete Territoriell indelning och skatt i Uppland under medeltiden har Birger Lundberg gjort undersökningar över bl.a. kyrkolandboarnas skatteprestationer enligt den förteckning, som år 1316 upprättades över hertig Valdemars uppbörd från kyrkogods i Tiundaland. Lundberg kommer därvid till att en full prestation av dessa landboar varit värd lägst ca 2 1/2 mark penningar,^**® ett tal som ligger något över det genomsnittstal, som framkommer för hela Uppland enligt de beräkningar som utförts i tabell 1 under B. Även med ledning av de Barnekowska räkenskaperna för Nyköpings slottslän har Lundberg gjort beräkningar, vars detaljer dock ej redovisas men där slutresultatet anges till något under 5 mark penningar som genomsnittlig belastning för skattebetalarna i de redovisade hundarena.^®*'’ Detta tal är avsevärt högre än det i tabell 5 nederst angivna, som för 1365 är 2,04 mark penningar pr bondehushåll och för 1366 2,84. För Rodens vidkommande har måst göras antagande med hänsyn till antal skepp och dessas storlek i form av bemanning med åror, eftersom ledungslaman i Roden delvis utgår i form av en mark per åra. Här har därför räknats med två olika alternativ, dels ett 40-årat skepp, och dels två 24-roddarskepp. Alternativen med två skepp har medtagits emedan antalet skepp med hänsyn till antalet ledungspliktiga, som är hälften av hundarets ledungspliktiga, också bör vara hälften av hundarets antal skepp, vilket enligt bestämmelserna i UL KgB 10 § 1 är fyra. Man kan emellertid endast räkna med de mindre skeppen emedan bemanningen från 184 Lundberg, B., a.a. s. 31 och 182. issb Ibidem ss. 35 och 182.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=