1809 ÅRS REGERINGSFORM 11 ment (regeringsformer och konungaförsäkringar) har åtminstone i första hand avseende på fri- och rättigheter av privilegienatur (samt stundom på rikets yttre självständighet och oberoende, vilket i sammanhanget må kunna bortses ifrån). För uppkomsten och utvecklingen av detta frihetsbegrepp synes framför allt framväxten av det andliga och det världsliga frälset ha ägt betydelse; städernas och näringslivets korporationer samt skråväsendet, vars första skråordning (för skräddarna i Stockholm) utfärdades av Magnus Eriksson 1356, givetvis ej heller att förglömma. Frälseståndets grundvalar utgjordes av den gamla, jordägande stormannaklassen i förening med det urgermanska hirdväsendet. (Fiird, egentligen hushållsfölje, benämndes ett krigarfölje, som stod i Konungens omedelbara tjänst samt utgjorde hans livvakt och kärntruppen i hans här.) Alsnö stadga 1280 reglerade frälserätten såsom ett vederlag för utfästelsen och (den avtalsmässiga) förpliktelsen att i krig till häst följa och tjäna Konungen. Närmare bestämmelser om förvärv av frälserätt, om rusttjänst och om vapensyner utfärdades genom Tälje stadga 1345. Frälseprivilegierna kommo att få betydelse för lösdriverilagstiftningens begreppsbildning (»laga försvar») och utformning, varom det följande skall något förmäla. I all synnerhet förtjänar emellertid prästerskapets av den katolska kyrkan genom påvliga brev, besök av påvliga legater och genom biskoparna (märk ärkebiskopens ställning såsom den främste i det medeltida riksrådet) verksamt stödda frihetskrav att vinna beaktande; till ämnet återvändes senare i ett något annorlunda perspektiv. Genom beslut å Skänninge möte 1248, under ledning av den påvlige legaten, kardinalbiskopen Vilhelm av Sabina och i närvaro av Birger Jarl jämte andra världsliga stormän, inlemmades den medeltida svenska kyrkan såsom en provins i den katolska, mellanfolkliga kyrkoorganisationen. (Som en frukt av den kraftfulle prelatens verksamhet vid detta kyrkomöte kan f.ö. nämnas den påvliga bulla av 1250, varigenom bl.a. den världsliga överheten förbjöds att avfordra eller mottaga tro- och huldhetsed av biskopar och övriga präster och som sålunda, enligt mitt förmenande, ställde prästerskapet utanför landets statsrättsliga system.) Prästerna förpliktades till celibat, och biskoparna ålades att anskaffa den senast utkomna dekretalsamlingen. Härigenomhade grunden lagts till kyrkans ställning som en »stat i staten», omfattande ett särskilt stånd och med egen, fast förvaltningsorganisation samt egen rättsordning (den kanoniska rätten) och rättsskipning. Dess vunna självständighet hävdades i olika sammanhang. Belysande må här blott nämnas, att de vid redigeringen av Södermannalagen 1325 föreslagna bestämmelserna om kyrkogåva och testamente icke vunno godkännande vid en granskning av kyrkans representanter, varför ifrågavarande flockar undantogos från stadfästelse. Icke långt därefter, år 1347, inlade fem kaniker emot Magnus Erikssons lagrevision en uppmärksammad protest, grundad på den bestäm-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=