Gösta Åqvist 162 Saltsjön (Furusundsleden) via Näs—Rö—Ledinge—Hysingsvik eller via Länna kyrksjö—Penningbyån—Hysingsvik Södra Kvarken (Singöfjärden) Vätösund, Norrtäljeviken, kusten från Rådmansö ned mot Bergshamraviken Sjuhundra Lyhundra Fjädrundaland: Trögd Åsunda Lagunda Simtuna Torsåker Det kan synas onödigt att framhålla, men göres dock ändå här, att en del av dessa flodsystem, om inte rent av alla, kan ha haft förbindelser med varandra. Det är ingalunda säkert att detta alltid har skett men man måste räkna med att vid vissa tider på året, vattenvägarna måste ha bildat ett utomordentligt vägnät, som i allra högsta grad underlättat kommunikationerna de olika orterna emellan. Härifrån synes emellertid ett undantag böra göras. Det är tydligt att den norra och nordöstra delen av det nuvarande Uppland inte kan ha haft samma goda förbindelser med det övriga Uppland som dessa trakter ha haft sinsemellan.^®® Om man därför antar att bakom beteckningen sjökung döljer sig en i hög grad självständig hövding, som till övervägande delen idkade handel och vid behov sjöröveri, så finns det knappast någon del av det gamla Svipioö, som vore lämpligare för en sådan företagare att operera från än platser på den norra kusten av Uppland. Den handel som ägde rum med folk och stammar i det nuvarande svenska Norrland och det likaledes nuvarande Finland norr om Åland, kunde i hög grad behärskas från sådana platser vid den uppländska norra eller nordöstra kusten. Vad vi vet om indelningen av det nuvarande Uppland före UL är dels grundat på vissa uppgifter i kyrkliga källor, dels Snorres skildring av Svethiudh, där en version brukar anges som den fristående beskrivningen i Olav den heliges saga ^®^ och den andra ingår i Heimskringla. En jämförelse mellan dessa skildringars innehåll och den indelning, som man kan finna i UL, göres härnedan. Man bör därvid ha i minnet att Snorres kunskapsinnehåll bör ha förvärvats vid hans besök hos lagman Eskil i Västergötland år 1219. Enligt Snorre består det egentliga Svipioö {Svipioö sjalfr) av följande delar: Mälaren direkt via örsundaån 102 Jfr Det medeltida Sverige, Uppland, Norra Roden och vad där säges under rubriken Geografisk struktur ss. 33—34. Saga Ölåfs konungs hins helga, utgiven för Kjeldeskriftfondet av Oscar Albert JoHNSEN och Jon Helgason, Oslo 1941 I, ss. 158—159. Heimskringla (ed. F. Jonsson), 2, ss. 134—135. 100 101 102
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=