1809 ÅRS REGERINGSFORM 9 legiesystemets behandling i övrigt i denna konungaförsäkran må ytterligare bemärkas, att bergslagerna i riket skulle åtnjuta »de allmänna privilegier, fri- och rättigheter, som dem af förre konungar förlänte och af riksens ständer faststälte blifvit» (§ 22). Emellertid bör noga beaktas, att §11 riktades icke blott till ständerna utan till »hvar Svea rikes undersåte». Liksom 1720 års konungaförsäkran avslutas dess motsvarighet av 1751 i § 24 med en utfästelse från Konungens sida att själv utgöra undersåtarnas »starkaste försvar emot allt inbrott uti deras rättmätiga frihet». Konungaförsäkran och den motsvarande, av folkets representanter lämnade tro- och huldhetseden utgjorde det traditionsenliga fundamentet för en ömsesidig samverkan. Frihetstidens konungaförsäkringar innehöllo emellertid till yttermera visso en förklaring från Konungens sida, att ständerna skulle vara helt befriade från tro- och huldhetseden, därest Konungen överträdde icke blott sin ed och försäkran utan även rentav »hvad ständerne vidare pröfva nödigt till deras religions, välfärds och säkerhets bibehållande att fastställa» (§ 22 resp. 23 i 1720 resp. 1751 års konungaförsäkran). Gustaf III hade redan 15 mars 1771 i Paris förbundit sig skola styra riket efter Sveriges lag och 1720 års regeringsform samt förklarat sig skola såsom förrädare och fiender anse dem som försökte att införa enväldet. En Ny Svea konungaförsäkran daterades emellertid den 4 mars 1772, vilken i åtskilliga i sammanhanget relevanta hänseenden kom att överensstämma med 1751 års motsvarighet. (Jfr §§ 8, 9, 11, 22, 23 och 24.) I ytterligare en försäkran, avgiven 21 aug. 1772 eller två dagar efter statsvälvningen, vänder sig Gustaf III med kraft emot såväl frihetstidens självsvåld som »den så kallade suveräniteten», förklarar »den urgamla svenska friheten upplifvad» samt försäkrar sig vilja styra och regera riket efter den nu antagna fundamentallagen (d.v.s. 1772 års regeringsform, varom mera i det följande), »anseende städse såsom vår största ära att vara den förste medborgaren ibland ett rättskaffens fritt folk». På riksdagen 1778—1779 fastställdes för framtida bruk en tämligen likalydande Svea och Göta konungars försäkran såväl vid deras anträde till regementet som ock vid deras kröning. Regeringsformen 21 aug. 1772 inledes av en skarp vidräkning med en epok, då »under namn af den ädla friheten åtskillige våre medborgare upphäfvit sig till herravälde, hvilket blifvit så mycket olideligare, som det uppkommit under sjelfsvåld, har sig befäst genomegennytta och hårdheter, har änteligen blifvit understödt af främmande makt och välde, till hela samhällets olycka». Nitiska medborgares mandom och kärlek till fosterlandet, understödda av Konungens nit och bemödande, hade ifrån dessa vådor »ryckt och frälsat» riket, varefter det gällt »att så befästa vår frihet, att den ej kunde kränkt blifva af en tilltagsen och för riket ej rätt-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=