Gösta Äqvist Ett närmare studium av det nuvarande Upplands geografi förefaller att vara en metod att få vissa hållpunkter för bedömning av tidigare förhållanden. En hastig överblick skall därför här göras som en inledning till betraktelser över Roden eller de trakter, som kan betraktas som ursprunget till Roden. Ett påpekande som även från historisk synpunkt är betydelsefullt har gjorts av Tunberg nämligen att rent geografiskt är det nuvarande Uppland vårt yngsta landskap, som alltså i likhet med Afrodite föddes ur havets skum. Detta gäller inte bara Uppland utan måhända mer Södermanland, eftersom Södermanlands kust i allmänhet är lägre än Upplands. Uppmärksamheten har emellertid länkats väsentligen till Uppland troligen på grund av detta landskaps betydelse för den blivande svenska statsbildningen. Landhöjningen brukar grovt beräknas till ca 5 mm. per år eller 0,5 m. pr århundrade,®® varvid man dock inte kan med större säkerhet ange om denna höjning ens i historisk tid är att betrakta som likformig eller om den med andra ord under längre tillbaka liggande tider kan ha varit större eller mindre. Redan Styffe®® angav emellertid att »under bronsåldern har Uppland antagligen höjt sig ytterligare ur hafvet och under järnåldern måste höjningen varit så stor, att Uppland i det närmaste antagit samma kustkontur för ett par tusen år sedan som i vår tid». Innebörden av detta måste vara att den i allmänhet höga kustlinje, som utmärker Uppland, möjligen med undantag av trakten närmast söder om Norrtäljeviken samt mellan Tämnaråns utlopp och ned mot Harg, i stort sett kan anses vara densamma, som den nuvarande och konturerna alltså i historisk tid ungefär desamma somnu. Om man nu kan utgå från att denna uppfattning är riktig, så innebär detta dock ingalunda att inte landskapets inre skulle vara i stort sett detsamma som nu. Tvärtom har man anledning att antaga att de vikar som nu och då funnits, har haft ett helt annat djup och trängt betydligt längre in i landet än vad för närvarande är fallet. De vattendrag i form av floder och åar som nu finnes har tidigare haft en annan mäktighet och vattenvägarna därför också varit av en helt annan betydelse som kommunikationsleder,®^ framför allt i en tid då landsvägar inte voro så vanliga utan man betydligt mer litade till vattnet somsamfärdsled. Det är därför som spörsmålet om Rodens geografiska utsträckning inTunberg, Sven, Till Svearikets äldsta historia (Fornvännen 1920), s. 160. Hedenstierna, Bertil, Stockholms skärgård, Stockholm 1949 ss. 30—31. «o Styffe, Carl Gustaf, Skandinavien under unionstiden, tredje upplagan, Stockholm 1911, s. 328. Styffe, a.a. s. 330 ff. 158 88
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=